De utvalda

Ethan var tyst sen han med med bara en suck. Han återgick till sitt arbete och var fokuserad och noggrann. Trots att han var trött än.

Eletha var tyst hon med och arbetade outtröttligt, hennes humör var dåligt, och hon var sur och irriterad.

Vid middagstid så beordrade Ethan in mat och vände sig äntligen mot Eletha. "Kan du prata med mig nu?".

Eletha suckade lätt och nickade. "Jag vet att du har rätt, jag bara gillar det inte." mumlar hon tyst fram.

"Jag förstår" mumlade Ethan och strök lätt hennes kind med ena handen. Maten kom in och Ethan gav en skål med soppa till henne.

Eletha log halvt och tog skålen som hon sakta började äta utav. Hon måste äta, hon måste. Hon skulle åter bli stark och frisk och han med.

(Ska vi kanske hoppa någon månad? Tills de börjar bli bättre?)

Ethan började äta han med ur sin skål. Soppa gick lätt i honom i alla fall. Han lyckades nästan få i sig allt innan han ställde ifrån sig den.

(Det kan vi^^ Det här är så tråkigt xD)

Månader hade gått, sommaren var nu i sitt fulla antågande och Eletha var nere på borggården och tränade svärdsfäktning med Hektor och Simon. De brukade alla träsvärd och de hade blivit mycket duktiga.

Ethan hade tagit igen sig på de månaderna och kunde nu äta normalt, det enda som han inte hade nu var sina muskler. Men han försökte få tillbaka de.
Han stod på en annan del av borggården och lyfte tyngder, han kunde för varje vecka lyfte tyngre och tyngre och hans muskler började komma tillbaka.

Eletha skrattade lätt då hon avväpnat både Hektor och Simon.
"Jag lärde er far på sin tid, kom igen nu." sa hon och gav dem åter svärden. De hade blivit bättre och hon kände sig bättre än förr. Hon skattade oftare och åt normalt.