Förändrad värld Lupple & Medi

"Varför känns det som så? Jag har gjort ett fel men minns det inte.." Hon såg på honom.
""Huvudvärken är borta iallafall."

"Det kan du få. Förlåt jag var så upptagen igår. Men jag ser gärna på det idag. Det påminner mig. Du lluktade väldigt gott."


"Åh kolla kalendern." Han räckte över en kalender där en vid cirrkel stod i slutet av veckan.
"Kanske vi kan ringa?"

Han smekte hennes kind. "Jag ska berätta när du är friskare. Men ingen är arg på dig." Viskade han och log. "Åh det var goda nyheter." Log han.

Aurora fnissade till. "Åh det ska bli så kul." Log hon glatt och gick mot dörren.

Allie såg på kalendern och sken upp. "Åh fullmåne?" Sa hon glatt. "Vi kan absolut ringa." Sa hon allvarligt.

"Är ingen arg på mig?" Frågadde hon och såg sig om och började gå mot trappan.
"Va tur .."


"Va har du hittat på nu?" Frågade han och tog henne i famnen och började att gå.
"Du är busig.."

"Så efter frukosten.. Vill du äta här eller med de andra?"

Han log. "Ingen." Lovade han och hjälpte henne vidare mot toaletten.


Aurora såg på honom med ett lekfullt leende. "Ibland så." Viskade hon och kramade om honom glatt.

"Där nere. "Sa hon leendes. "Vill prata med pappa lite." Sa hon mjukt.

Hon sjönk trött ner och hon såg helt slut ut.
"Låt mig bara få dö en stund." Visakde hon tyst.

Han började att gå med henne i famnen.
"Jag ska höra med de andra hur Rhiannon mår. Hon är i sitt rum men hon verkar så trött."


"Då gör vi det. Du är så duktig. Att du inte sprang ner igår. Du är min bästa Allie."

Rafael såg henne sjunka ihop. De hade inte gått många steg. "Jag bär dig sista biten." Sa han enkelt och bar upp henne i en arm och ledde stången med den andra. Gick de sista fem stegen och in på toaletten med henne.

Aurora nickade sakta. "Okej. Ordna ett möte för mig tack. Med Rhiannon." Viskade hon.

Allie log mot honom. "Tack Tristan." Viskade hon stolt.

Hon kände sig lättare.
"Jag är så svag. Alexander kommer ge dig skäll. Vad gör jag uppe. jag borde ligga och vila." Hon såg på påsarna.
"Bod."

"Jag ska. men hon måste få komma ner först. Hon kanske sitter med frukosten men då måste du vara försiktig." Sa han och nickade.

"Ingen fara. Vi har blivit en fullmånsbarnvakt så jag har en sak till dig." Han tog upp en svart tröja med silvertext och en cirkel som skulle föreställa en fullmåne.
"Fullmånsbarnvakten." Stod det och han log.
"Lite fånigt men jag tänker det kan bli ditt kall. Passa barn som är för små."

Rafael flinade lite. "Jag är inte direkt rädd för Alexander." Sa han ömt och hjälpte henne till toastolen.

Aurora nickade. "Jag lovar. Jag ska vara världens lugnaste och snällaste flicka." Lovade hon högtidligt.

Allie såg på tröjan och fnissade till. Ryckte den åt sig och studerade den länge. "Den är perfekt." Tjöt hon glatt.

"Då får du rädda mig. jag tycker han är läskig" sa hon och sjönk ner på toaletten och såg upp på honom.
"Jag är säkert fruktnsvärt blek. Blekare än normalt."

"Det vet jag." Han bar ner henne och satte henne i köket. Han såg en av deras tjänare stå och laga frukost.
"Vi fick tillstånd att laga mat idag. Det var så mycket under kvällen sir." Hon slevade upp en väldoftande gröt och ställde fram den.

"Den är dock inte rosa. Ville förmedla nattsvarta himlen och de gnistrande silverstjärnorna." Han log ömt.
"Så passar den fröken i smaken?"

"Du är blekare än vanligt." Sa han ärligt.

Aurora såg på henne och log svagt. Det var skönt att se någon hon kände igen men sa inget särskilt till henne. Vad skulle hon säga?

Allie nickade glatt. "Perfekt." Viskade hon och kastade sig om halsen på honom och kramade honom lyckligt.