PRS Lupple & Medi

"Du har gjort mig lycklig sedan den dagen du visade intrese för mig." Hon log mot honom och lutade sig tillbaka.
"Jag känner mig svag i benen. Finns det en rullstol när vi landar?"

Han kysste hennes kind mjukt.
"Bra." Log han.
Skrattade sedan och nickade. "Det går att ordna." Sa han och la rätt en hårslinga.

Hon lutade sig tillbaka.
Snart hade de landat och hon spände loss sig och såg på Dorian med en längtande blick.
"Kan jag få lite hjälp?" Hon sträckte upp armarna och log mot honom.

Dorian knäppte loss sig också och såg på Willow, såg hennes blick och armar och flinade.
" Så krävande. "Log han retsamt innan han tog upp henne i famnen och klev ut ur planet.

Hon såg in i hans ögon och log mjukt. De var ljust ute och tre män och en kvinna stod vid planet och bugade sig.
"Mr Vinther vi har väntat er. Är detta blivande mrs Vinther?" Kvinnan log och såg oroad ut.
"Ska jag hämta en rullstol?"

Dorian stod stilla vid trappan en ganska lång stund och studerade dem.
Varje lite rörelse dem gjorde.
" Ni jobbar för den som betalar mest. Ni vet att jag gör det, min familj är lojal mot er byrå. Om nått händer kommer ni betala." Sa han skarpt och spände blicken i dem alla.
Klev sedan ned från trappan och nickade sakta.
"Ja tack gärna. Hon är utmattad." Sa han och lyfte sedan hennes hand och visade ringen. Log stort.
" Det är hon." Sa han lyckligt.

"Oroa er inte. Vi vill sammarbera med er och Italien så vi är lojala." Kvinnan var snabbt iväg oc kom snart med en rullstol och visade.
"Varsegod. Vi kan ta era saker så ni kan rulla er blivande fru."

Han nickade sakta.
"Då har du valt rätt familj att börja med." Sa han och såg på dem alla fyra.
När rullstolen kom dit så satte han försiktigt ned Willow och började sedan köra henne.
" Varsågoda." Sa han och vinkade dem mot planet för att poängtera vart väskorna var.

De gick in och kom snart ut med väskorna och satte dem på en vagn och nickade.
"Så den här vägen." De böjade att gå och Willow såg upp på Dorian.
"Är jag tung att rulla?"

Dorian följde dem åt det rätta hållet och skrattade åt Willows fråga.
"Älskling, du väger ingenting- vet du hur stark jag är?" Flinade han och kysste hennes huvud.