Tjejsnack(så håll tassarna borta killar!)

ja härre gud ja! Men vad är du nu i sånna fall? :o

Förlovad med mig ♥

Jag har typ inga kompisar...:/ Eller asså de jag var nära vänner med har övergett mig så nu typ hoppar jag runt och hänger med olika personer från dag till dag..men känner mig bara jobbig och ivägen. Är typ ensamast i världen känns det som

har känt samma sak som du. Gör det ibland fortfarande.
Men, nu vet jag att jag har ett gäng med riktiga vänner som jag kan lita på.
Jag går på ett ställe som heter "kvartersteatern sundsvall" och alla där är så himla snälla, och det är bara där jag har mina äkta vänner, utan det stället skulle jag nog vara en ytlig, hemsk människa.

Men iallafall, vännerna kommer. Se bara till att du inte är med dom som får dig att må dåligt ♥

Jag blir orolig och stressad när min pojkvän inte hör av sig. jag vet att det är normalt för han att inte höra av sig på 1-2dagar ibland när han jobbar - men jag har varit sönderstressad denna veckan känns det som. Huvudvärk och helt orkeslös och knappt hört någonting ifrån honom. Jag blir så osäker på massa saker då. På om han faktiskt verkligen gillar mig och allt sådant skit. Nu sitter jag bara och väntar på att klockan skall bli tio så att jag kan gå och lägga mig - så att han kan ringa och väcka mig när han kommithem ifrån jobbet.

Oh gud, har en kill kompis som mindfuckar mig alldeles totalt. Vet inte ens hur jag ska reagera eller bete mig längre.

Det är inte precis något jag kan skriva öppet om, men om någon undrar eller har lust att försöka reda ut mina tankar så, uggla gärna!

Om du behöver prata av dig så finns jag en uggla bort =)

GAAH!
Vad jag blir trött på känslor.

Jag har (nästa vecka) min första lediga helg på lite drygt en månad, med andra ord, nu har jag äntligen hittat en helg för min och Glenns planerade Dejt.
Våra vardagsdejter gick i stöpet när jag började plugga på distans igen och vi inte kunde träffas lika ofta.

Så nu har vi en riktig dejt inplanerad, men jag är inte säker på att jag vill/vågar berätta för honom.

Vi rör oss i olika riktningar, till hösten kommer vi (eventuellt) inte ens uppehålla oss i samma del av landet. Och jag vill inte ha ett distansförhållande igen.
That sucked.

Jag är rädd för att jag ska börja tycka om honom för mycket.

Fast samtidigt är jag trött på vårat valsande fram och tillbaka. Kemin finns där, och det har vi båda vetat sen första gången vi träffades.

Men jag tror jag har blivit botad mot förhållanden..

*gnäll gnäll gnäll*

Ingen behöver svara på detta. Jag behövde bara få ur mig lite tankar.

Känner igen mig i det där så väl. Men det fixar sig, du förtjänar någon riktigt fin pojke eller flicka som bara vill ha dig och kan vänta i all evighet på dig ♥

Okej, om någon bryr sig, så skrev jag sanningen. För jävla pinsamt, men det blev bäst så tror jag. : )
SANNINGEN SKA SEGRA WOHO