Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Kungen höll precis på att plåga henne då ljudet av en dörr hördes. Båda såg upp och Mona sken svagt upp. "Niel...". Kungen ryckte upp henne. "Mona, blir du verkligen glad av att se denna man?" viskade han till henne så bara hon hörde. "Det var han som skadade dig så, Niel skadade dig!".

Niel tog ett steg mot Mona, han hade inte märkt av kungen.

Mona stirrade skrämt på Niel och kunden släppte henne, han försvann bakåt. Då Niel kom närmare backade hon undan. Hennes ansikte var smutsigt av blod och tårar, hennes armar täckt av sår, och resten av hennes kropp täckt av sår från det kungen gjort.

"Mona!" mumlade Niel med hes röst. Ögonen var röda i kanterna och en köttsjukdom gjorde att ett långt rött öppet sår lyste på armen.

Mona backade mer och skräcken lyste ur hennes ögon. "Snälla...gör mig inte illa igen..." snyftade hon osammanhängande. Hon ramlade bakåt och blundade hårt.

Niel såg förrvirat på Mona. "Vad menar du Mona? Jag skulle aldrig skada dig!"

Mona snyftade mer. "Men det gjotde du ändå, varför Niel? Plötsligt dök kungen fram igen. "Ja varför Niel? Varför skar du och slog Mona?".

Niel kände trycket i sitt sinne. Han kämpade hårt för att motarbeta kungen. "Jag...Mona jag älskar dig..." fick han fram.

Kungen såg fundersam ut innan han sprack upp i ett elakt leende. "Jag är klar med Mona, ta henne, men hon fruktar dig". Han knuffade fram Mona som skrämt såg på Niel.

Niel gick fram mot henne på ostadiga ben. "Kom." sa han md ömhet i rösten.