Skriva av sig-tråden

Nu låter jag så otroligt tråkig, men det är bara så som det känns. Mycket må vara fel, men inte allt. Det blir bättre snart. tänk att om bara en månad är det sommar, och då blir det ofta lite lugnare. Klart att du kan göra någonting åt det. Kan du inte ta och berätta för någon om det som är fel? Vem som helst, vän, släkting, familj, lärare, eller någon annan snubbe du kan finna. Var inte ensam om det, även om du kanske inte kan fixa det, kanske någon annan kan fixa det åt dig. Ingenting är hopplöst.

Jo, det har du ju rätt i.
Det känns i alla fall som om det typ aldrig kommer bli bättre, inte en grej i alla fall, och om det blir bättre kommer det hända om flera år..bokstavligt talat.
Sommar fixar ingenting och nä, jag kan inte berätta för nån, ingen jag kommer på nu i alla fall..
>.<

Har pratat mycket med mamma, fast jag tror hon gillar B lite mer, fast inte så mycket. Hon tycker att jag kan välja vilken jag vill, båda är bra. Om jag börjar i B kan jag byta till A om jag inte trivs, och det känns skönt!


Okej, min klass är så nu. Vi är tajta, nästan alla iaf. Att byta från min gamla skola med den dåliga klassen till att börja i min nuvarande var bland det bästa jag har gjort. Men då kände jag halva klassen och det var till 3:an.

Tack så mycket båda två! Det hjälper kan jag säga!

lillamymin
Tycker det är starkt av dig att svara alla som skriver i detta forum Ville bara säga det

This.
Men gumman, du borde börja tänka på dig själv också! ♥

Håller med, så många inlägg och du svarar på allt. Vad snällt!

Jag. Mår. Inte. Bra...
Jag var nyss på en beravning och känner mig inte särskilt OK.
Ingen i skolan vet om det som har hänt, det hände så plötsligt liksom...
Nu är jag trött, har huvudvärk, torra ögon efter tårarna och är hängig. Ändå måste jag gå till skolan imorgon och låtsas som att ingenting har hänt. Alla trodde väl att jag bara var sjuk eller nåt...

Men tackar! som om det inte räckte med att jag skulla säga det själv, så kommer du och säger dä, fy fan asså! Jag vet att du hatar mig, men du behöver vell inte förstöra hela mitt liv, bara för att jag ka göra slut så ska du inte tro att jag vill att du säger det till honom! Dåligt!

Ni är verkligen för snälla!!

Azzå, jag har pratat med dem, flera ggr. Men det händer inget.
Det är en kille som är sjystast mot mig. Och jag är tjej.
Nejmen, ibland känns de som vänner, men oftast som fiender.
Har en tjej i klassen som älskar att prata skit om mig.
Idag i trappan hörde jag att hon sa att jag var taskig, en som aldrig ger sig (och hon bestämer allt) o att jag inte var en värdig solodansare på skolavslutningen.
JAG.HATAR.MITT.LIV!!!!!

Knizzlare: Men kan du inte vänta? Det finns så mycket som livet kan ge i alla fall. Mycket mer som är värt att leva för. Du kan alltid prata med någon anonymt, det finns telefonlinjer och chatter på internet där man kan snacka med folk. Det kommer bli bättre, det kommer verkligen att bli bättre, och vet du att det går snabbare om du både tror och kämpar för det. Om det löser sig till slut, så vad är några år? Det finns inget som säger att de åren inte kan vara bra i alla fall.

Moy.GinnyWeasley: Tja, det är inte en lätt situation. Men gå på din magkänsla, vad känns bäst just nu. Jag tror att vad du än börjar på så kommer du inte att vilja sluta sedan. På B kan du alltid få nya vänner, och du kan hålla på med det som intresserar dig mycket. På A får du behålla dina gamla vänner, och det kan vara minst lika viktigt, och du får vara nära dem mycket. Om det blir helt fel kan du alltid byta, men ha det inte som en reserv. En del byten blir jättebra, men det finns också byten som inte blir det.



Åh, det är mitt mål. Det finns så många som för första gången vågar öppna sig. Många som verkligen mår piss. Och då är det verkligen inte kul att bli bortglömd och sviken igen, när man äntligen försöker. Men det är fint att det uppskattas.


Lunah~: Usch då, det var ju inte roligt för dig. Men du, du behöver faktiskt inte ljuga om det. Det är faktiskt skönare att bara säga som det är och sen så får det vara så. Tror du inte att dina klasskompisar kan trösta dig lite. Detär klart att ingenting är som vanligt längre, när någonting förändras förändras allting. Och det är absolut inget konstigt med det. Håll inte sorgen inom dig. Låt den få vara.

Lordlollo: Ja det var verkligen inte snyggt gjort, det är din sak att göra det och inte någon annans. Du får tala om att du tyckte att det var dåligt gjort av personen, men du kan göra det på ett vänligt sätt. Säg att du helst hade velat göra det själv. Jag förstår verkligen att du blir arg, et skulle jag också ha blivit. Men du, ingen hatar dig. Kom ihåg det.

sanna1324567: Nej men du. Det är är verkligen inte okej att höra sådana saker om en själv. Men någon måste ju lyssna på dig. Helt ensam kan du ju inte stå. Har du inte någon annan kompis utanför skolan eller så? Vet du vad, om de inte lyssnar så försök igen. Tala om hur allvarligt det är. Smyg inte, för såhär kan det verkligen inte vara.