If the stars keep shining [Sv]

Fantastiskt ! Mer !

AWESOME! Måste ha mer!

meeer 7-kt bra asså

Jag vet inte om jag hinner skriva ikväll. Vi får se... aja. Enjoy! ^^
__________________________________________

Kapitel 32 –
Ron Weasley


Jag var så nervös att jag skulle kunnat kräkas när vi gick mot Stora Salen.
Det snöade från taket och där fanns de vanliga sju enorma granarna som var prydda med istappar, levande ljus och andra vackra prydnadssaker.
Det var mycket folk som satt och tittade på oss när vi trädde in i salen alla fyra.
Längst fram satt mamma och Mrs Granger och snyftade.
Trots min nervositet lutade jag mig mot Hermione och viskade nästan ljudlöst;
"Vet dina föräldrar om allting som hänt?" Hon nickade smått.

När vi var framme ställde vi upp och bredvid varandra.
McGonagall skulle viga oss. Hon hade så gärna velat det.
Istället för den vanliga gröna klädnaden som hon brukade ha på sig, hade hon en mörkblå lång sammetsklädnad. Som vanligt gick hon rakt på sak. Men i hennes ögon syntes lyckotårar.
Hon började med Harry och Ginny, men jag var för nervös för att höra någonting.
Faktumet att det gick så bra för dem gjorde mig mer och mer nervös. En hand slöts om min. Hermione tittade lugnande på mig. Det var snart vår tur.
"Då förklarar jag er man och hustru!"
Harry kysste min lillasyster passionerat. Det var så konstigt att se min bästa vän kyssa min syster, men jag antog att jag var tvungen att vänja mig.
Plötsligt vände sig McGonagall mot oss. Oron grep tag om min mage och vred om den.

"Ronald Bilius Weasley, tager du Harmione Jean Granger till din äkta maka att älska i nöd och lust?", sa hon högt. Jag var så nervös att det kändes som att jag skulle svimma.
"Ja." Hermione strålade mot mig. Minerva fortsatte.
"Hermione Jean Granger, tager du Ronald Bilius Weasley till din äkta make, att älska i nöd och lust?"
Hermiones bruna ögon glittrade när hon tittade in i mina.
"Ja.", svarade hon tydligt
"Då förklarar jag er härmed man och hustru!"

Jag kunde höra mamma och Mrs Granger snyfta värre än någonsin bakom oss.
Själv var jag så lättat att jag darrade i hela kroppen när jag trädde på ringen på hennes finger.
"Ni får kyssa bruden!"

Jag tog hennes huvud i mina händer. De bruna ögonen tindrade och hon såg lyckligare ut än någonsin. Jag tittade djupt in i dem.
Hermiones läppar trycktes mot mina. Jag glömde både tid och rum. Nu var det bara jag och Hermione. Min fru.

Nawwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww!!!!!!!!!!!!!

MEEER!!

aaaaaaaaaaaaaaweeeeeeeeee så gulligt! underbrat!
meer!♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

mer superbra

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!