wolfy & rollspelare prs

Med en liten suck skakade han på huvudet samtidigt som han satte en hand mot sin ena tinning.
"Förlåt," sa han med ett litet sorgset leende och sträckte ut handen mot hennes kind, önskade att han på något magiskt sätt skulle kunna göra allt bra igen. Men inte ens han med sitt element kunde få henne att förlåta honom nu.

Cleo rörde knappt på sig när han rörde henne, det var knappt att hon vågade andas. Hon vek undan med blicken efter en stund och torkade bort några tårar som rann.
"Jag förstår mig inte på dig, Jonathan." sade hon tyst och drog handen över ansiktet. Hon tog några steg ifrån honom och började rastlös röra sig runt i rummet. Hon skulle inte kunna somna om då allt var ett enda stort kaos i hennes huvud.

"Du är inte den enda," suckade han och begravde ansiktet i händerna för ett ögonblick. Hon var nog bara en i mängden bland de som inte alltid förstod sig på varken honom eller hans val. Han förstod inte sig själv heller eller hur han tänkte den största delen av tiden. Det enda kloka valet han gjort på senaste tid var att ha följt efter Cleo den dagen i gallerian. "Jag ville dig inget illa," tillade han sedan. Nu hade han dock gjort henne illa genom att göra henne ledsen och upprörd. Inte alls lyckat.

Cleo suckade lågt och granskade honom en stund. Hon ville så gärna glömma bort hela kvällen och låtsas som att allt var bra mellan dem. Hon lutade sig mot fönstret och svalde hårt. Om han bara somnade så kunde hon ta sig hem.
"Jag vet att du menar väl men jag är fullt kapabel till egna beslut. Det är därför jag blir arg." sade hon lugnt medan hon gjorde upp en liten plan för hur hon skulle ta sig därifrån.

”Är du det?” frågade han. Nu menade han inte att tvivla på henne eller göra henne mer upprörd, men hon behövde inse att det här inte bara var något hon en dag kunde välja att hon ville lämna bakom sig. Blev hon kvar nu så fanns det inget återvändo till ett normalt liv, det skulle alltid finnas något som påminde henne om att det inte var så.

"Tror du jag någonsin skulle haft ett normalt liv? Min bror är en elak version av dig. Jag är redan en del av din värld, vare sig jag vill eller inte. Förresten, jag vill träffa min bror." sade hon och kollade ut genom fönstret. Hon visste inte riktigt varför hon ville träffa Ben men hon ville helt enkelt kolla läget med honom.

”Du skulle ha haft ett normalare liv än vad du kommer ha nu,” påpekade han allvarligt och lutade sig mot väggen bakom sig.
”Klockan kvart över fem på morgonen?” Han ansåg det inte vara en särskilt bra idé att köra iväg mot slottet för att hon skulle få hälsa på sin bror nu. Men skulle han hindra henne från det skulle hon bara bli mer upprörd.

Cleo himlade med ögonen och la armarna i kors. Hon hade troligen varit död också om det inte vore för honom då han i stort sett räddade henne från Ben.
"Visst, skitsamma. Jag går och lägger mig i gästrummet." sade hon och gick mot dörren. Hon önskade verkligen att han inte skulle se igenom hur mycket hon låtsades med att vara självsäker och kaxig.

”Ben är under strikt uppsikt, han kommer inte skada någon och ingen kommer att skada honom heller. Vi kan åka och hälsa på honom på kvällen.” Han borde egentligen försöka sova nu men det skulle inte bli till någonting, han hade viktigare saker att ta itu med.

"Nej, vi behöver inte ta det nu." sade hon bestämt och granskade honom lite snabbt när hon var vid dörren. "Godnatt." sade hon sedan och log svagt. Hon tänkte dra direkt, ville inte alls vara kvar nära Jonathan.