Allmänt rollspel! {HP}

"Åh, Spanien", suckade May och såg framför sig en turkosblå pool och sig själv i en solstol vid poolkanten. "Där skulle man bo ja... Jag ska väl bara fira med mamma och pappa och kanske lite släkt. De driver ju ett vandrarhem så jag hjälper väl till en del med det också är tanken".

Rachel nickade mot May.
"Jag ska väl fira med släkt", suckade hon sömnigt.

"Jag ska stanna kvar, för vart annars ska jag ta vägen?", sa Cassandra uppriktigt.

Adeleine kastade blicken på Cassandra, och lade huvudet på sned.
"Varför följer du inte med hem till mig?", undrade hon. "Du måste ju också få fira en mysig jul!". Hon log. Det hade inte varit en så dum idé ändå.. Hennes familj hade ju plats så att det räckte.

Cassandra sken upp i ett leende när hon hörde Adeleines fråga.
"Ja, alltså om det inte blir jobbigt för din familj och så följer jag gärna med", svarade hon glatt.

Adeleine log brett. "Klart du ska!"

*Spolar lite om det är okej. *
~~
Adeleine iakttog sin mamma när hon jäktade omkring i köket. Hennes hand fick knappt någon vila, när hon snärtade med trollstaven gång på gång, alltid för att få en ny kastrull eller stekpanna att balanseras genom luften. Det var dagen före julaftonsfirandet, och hennes mamma var fullt upptagen med att förbereda de olika, välsmakande rätterna. Hennes föräldrar hade knappt brytt sig om att Cassandra var släkt med en dödsätare, utan hade bara tagit emot henne som om hon var deras egen dotter. Adeleine hade inte pratat med Cassandra om det, men hon märkte att hennes kompis lyste upp vart hon än gick. "Jag är snart tillbaka", mumlade hon åt Cassandra och försvann upp för trapporna och in i hennes rum. Cassandra brukade sova i gästrummet bredvid. Hon sjönk ner framför skrivbordet vid fönstret, drog åt sig en pergamentrulle och fjäderpenna, innan hon lät handen röra sig över pappersarket.

Ethan,

God jul! Det är lugnt här, gode merlin. Det har inte varit några attacker ännu, som tur är. Men pappa är spänd ganska ofta. Han har tagit ledigt under julen, men jag märker att han vill ha koll över vad som händer. Jag glömde nog nämna det, men Cassandra verkar stortrivas här. Hon säger inget, men jag kan se det rätt så tydligt. Skönt att hon också får fira med någon. Nog om oss nu, hur har du det? Hur är saker och ting på diagongränden?

Adeleine lät sin hand vila över pergamentet en kort stund, innan hon hastigt skrev ner det hon tänkte på.

Saknar dig.
Adeleine

Hon vek ner brevet i ett kuvert, som hon hastigt fäste vid familjens uggla, Keth. Han klickade med näbben, och flög ut genom fönstret, ivrig över att få leverera ett brev.

Cassandra trivdes verkligen jättebra hemma hos Adeleine. Hennes föräldrar var väldigt snälla och behandlade henne som om hon var deras dotter trots hennes släkt vilket hon uppskattade. Mrs. Winter höll på att förbereda julmaten i köket, och Adeleine hade precis gått upp till hennes rum för att göra något så hon satt själv i den mjuka soffan i vardagsrummet. Hon hade inte haft någon kontakt med Anthony sedan de lämnade skolan, och hon saknade honom mer än vad hon trodde att hon skulle göra.

Adeleine låste långsamt dörren till hennes rum. Imorgon var det jul, och hon hade en julklapp kvar att slå in. Hela familjens julklapp till Cassandra. Hon märkte hur Cassandra stortrivdes. Till och med Jane behandlade Cassandra som en till storasyster. Adeleine drog långsamt fram julklappen. En av familjen Winters egna arvegods. Hon snurrade på den i hennes hand. Det var en väldigt vacker medaljong i guld och silver, som hade gått genom släkten länge. Familjens egna emblem var ingraverad på den kala ytan, och runt det satt små bitar av safirer. Hon log. Adeleine själv, hade en liknande medaljong. Även den var ett arvegods.
Hon lät den glida genom fingrarna innan hon försiktigt lade ner det i en liten presentlåda. I hennes händer låg fortfarande ett handskrivet brev.

Cassandra,

Vi kan knappast föreställa oss vad du har gått igenom. Det är något ingen borde få uppleva. Du har varit fantastisk. Vi upplever dig som en dotter, men även som en syster. Vi skulle gärna se en framtid där du bor hos oss. Livet är en galen lek, och vi skulle gärna få följa dig på vägen. Som en riktig dotter, och som en riktig syster.

Familjen Winter

Adeleine kände hur några tårar föll ner för hennes förut torra kinder. Hon log samtidigt, och vek varsamt ned brevet tätt intill halsbandet, och lät hennes händer vika omslagspapperet runt presentlådan. Hon muttrade en trollformel, och ett rött rosettband knöt sig långsamt runt boxen. Adeleine tog ett ett djupt andetag och gömde presenten långt inne i hennes garderob. Hon hade satt ett speciellt trollformelslås över garderoben eftersom Jane alltid snodde hennes kläder, så presenten var säkert gömd.

Ethans farmor och farfar kom till dem några dagar innan julafton. Tack och lov.
Felicity var jätteglad över det, och det var ju såklart Ethan också, men han visade inte det på samma sätt. Felicity sprang omkring, med två fiskbensflätor i sitt blanka, platta korpsvarta hår och delade ut godis till alla hon stötte på. Farmor hade lovat att laga julmiddagen och för tillfället satt farfar och pappa och tjafsade om vilket lag som skulle ta hem segern i Quidditchvärldscupen nästa hår (Ethans pappa hejade på Irland, medan hans farfar höll på Spanien) och hans mamma bakade i köket.
Ethan log för sig själv.
Allt verkade som vanligt; det var inte ens en underlig spänning i luften, utan det var avslappnat och så mysigt det kunde bli i deras våning.
En knackning på fönsterrutan till Ethans rum fick honom att hoppa till. En uggla pickade på fönstret med ett brev i klorna. Ethan öppnade förvånat fönstret åt ugglan, som flaxade in. Ethan knöt loss brevet och märkte att det var Adeleine skrivit.
Han log och skrev ett svar på en ny pergamentrulle, noga med att stryka över MACUSA.
Adeleine,
God jul till dig med!
Allt här är väldigt avslappnat. Ingen spänning, i alla fall inte hos oss. Kollar man ut är det nästan ingen på gatorna längre och de flesta affärer har bommat igen så försöker undvika att kolla ut.
På kvällarna kan man se 'mystiska' personer. De möts och byter ut några ord, annars händer inget.
Hoppas du gillar min julklapp, förresten!
Saknar dig också,
Ethan.
Ethan vek ihop pergamentet och lade till en liten present som han köpt.
"Ta hem det till Adeleine, snälla?" bad han. Ugglan verkade fatta vad han menade, så han släppte ut den genom fönstret igen.

-----

Oj... den blev lång...

Cassandra reste på sig och gick upp till gästrummet. Hon hade inte slagit in de presenter hon hade köpt i Diagongränden för någon dag sedan, så hon tänkte att hon kunde passa på nu när Adeleine var upptagen med annat. Hon drog fram staven och mumlade "Alohomora" mot lådan i nattduksbordet där hon hade gömt det hon köpt. Lådan öppnades och hon tog upp de två smyckena som låg där i. Hon hade köpt ett guldigt halsband till Adeleine och ett guldigt armband till hennes lillasyster Jane. På båda var en berlock i form av ett lejon fastsatt och hon slog snabbt in dem i två separata paket innan någon hann komma in. När de var färdiginslagna sköt hon in dem under sängen och gömde dem med en besvärjelse och hon log för sig själv.