Lost life (PRIVAT)

Jag är inte din betjänt vet du, var han på vippen att tänka till henne. Men lyder istället och lägger i lite mer ved i eldstaden. När hon frågar sin andra fråga, så mjuknar han. "Jag tror att han kommer isåfall hålla det för sig själv" tänker han till de båda

Annabelle:
Hon ryser till när hon hör Robins ihåliga stämma eka i huvudet på henne och lägger armarna om sig själv. Sedan "incidenten" är hon nu rädd för allt och alla. Speciellt vampyrer...

Scarlet log mot honom och reste sig.
"Jag ber om ursäkt att jag bad dig om något. jag såg att du tvekade." En hårlock föll i hennes ansikte och hon såg mot Annabelle.
"Så varför tog de dig?"

Robin:
"Det är ok, bekymra dig inte över det" Tänker han till återigen båda flickorna i rummet. Annabelle hoppar till igen som om han ska skada henne. Han tycker så synd om henne. Ingen flicka kommer över något sånt...

Annabelle:
Hon märker att Robin tittar på henne, men hon försöker att ignorera det och komma på ett bra svar till Scarlets fråga "Jag vet inte..." Svarar hon sanningsenligt "Jag vet inte..." Säger hon igen fast mest för sig själv den andra gången.

Hon slår sig ner vid Annabelle och lägger en filt om henne och ser oroad ut. Sedan sparkade hon av sig skorna och drog upp fötterna.
"Så berätta lite om dig." Hon log mjukt och lade huvudet på sned. Allt för att få flickan mindre rädd.
"Du behöver inte bli rädd för Robin. Han skulle inte skada mig eller dig."

Hon nickar nästan omärkbart "Jag heter Annabelle, som du vet" hon tar en kort paus och harklar sig "och jag fyllde 13 för ett tag sen..." Hon ryggar till "Jag vet inte riktigt varför jag är här... Men jag vill bara härifrån" hon ser bedjande på Scarlet "Kan du hjälpa mig, snälla" hon tittar ner i golvet igen och drar filten närmare sig

"Det sista kan jag verkligen inte." Hon lade armen om henne och drog henne till sig.
"Men du kan sova här inne. Jag ska beskydda dig." Hon log och smekte hennes hår.
"Du behöver inte oroa dig." Hon hörde en knackning och en man öppnade dörren.
"Miss Scarlet. Mästaren söker efter er."

Hon ryggar först till när Scarlet omfamnar henne men slappnar av igen. "Tack" viskar hon fram. När någon knackar hödljutt på dörren sätter hon sig käpprakt i soffan och stirrar på dörren

"Jag kommer." Hon reste sig upp och hängde av sig sin filt. Tog på sig skorna och hon och mot dörren.
"Hon stannar." så hon och log lätt.

Hon ser på när Scarlet går mot dörren och lägger genast en orolig blick på Robin som fortfarande står vid eldstaden, och mannen som står i dörren. Mannen tittar på henne med en road blick. Hon tittar äcklat ner i marken igen och lägger filten ännu närmare henne.

"Du lägg av." Hon ser på mannen och knuffade ut honom från sitt rum och stängde efter sig. Började gå ner och återvände till matsalen.
"Jag ber om ursäkt." Hon såg mot Sinclairs stol.