Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape såg på honom.....han verkade inte kunna gå någonstans utan att Lova skulle vara orolig.
Hon verkade faktiskt mer orolig nu än hon någonsin hade varit innan kriget hade börjat.
Var det bara för att han inte kunde gå ännu?
elle var hon rädd att han inte skulle kunna försvara sig själv?

Oliver väntade på svar från sin far.

Snape suckade och sa.
- Jag vet inte min son...

Oliver suckade besviket och kollade ner på sina händer.

Lova var i köket och höll på.

Snape tittade på sin son och sa.
- Frågan om jag får ta dig till stranden för din mor.

Han tittade ner och tårar började rinna på honom.
Han kände sig inte värd för fem öre.

Oliver sprang in till lova.
" Får pappa ta ner mig till stranden?" Frågade han.

" Ja då det får han" sa lova.

Snape satt kvar på gården och undrade varför Lova hade blivit ännu mera orolig för honom.
Det var helt okej innan striden, ja det var okej nu också, men inte överdrivet.
Han hade ju varit borta förut flera dagar på uppdrag åt mörkrets herre.
Så varför blev hon så pass orolig bara för 1 natt nu?

Oliver sprang ut till sin far.
" Vi fick för mamma" sa han.

Lova kom ut till dom och hon satt sig hos snape.
" Du vet att jag älskar dig" sa hon och pussade honom på kinden.

Snape tittade på henne men sa inget.....han ville inte säga något.
Han sänkte huvudet och såg ner i sina knäppta händer.

" Sev" sa lova tyst och hon tänkte att ni har hon gjort något fel.