D.A:s rollspel

-ja,dom är mest skadade, la jag till.
Varför kollade Miu på mig och varför stirrade jag tillbaka.
-Hm....sa Mcgonagal. Vart är alla jättar och alfer nu då?

Jag hoppades att Freddy inte tyckte jag var ett totalt freak hon hade faktiskt blivit en jätte bra vän till mig tror jag.
- Dom är nog kvar i vid behov rummet, svarar jag Mcgonagal.

Jag kände verkligen att jag ville bli omhändertagen. Jag fick kämpa för att stå på benen och hålla ögonen öppna.

(GAAH, mitt internet suger så får typ skriva om samma kommentar flera gånger.)

Jag blev glad att Miu kollade på mig. Det hjälpte mot all rädsla jag hade inom mig.

Jag såg hur Draco sjönk ner på golvet, jag var på väg mot honom men Joe & Rubin hann före, jag satte mig på golvet och kände mig värdelös.
Det kändes som att ingen ville ha mig som vän.
Jag la mig på golvet och somnade där, jag brydde mig inte riktigt om om inte någon skulle märka det och alla skulle skita i mig och lämna mig där.

När Draco föll så sprang jag dit så fort som möjligt. Han värkade ha slut på energi men han andades normalt.
"Han andas normal!" Sa jag till de andra så fort som jag såg det. Jag kollade upp på de andra och såg Miu på golvet.
"Kolla till Miu fort!" Sa jag oroligt. "Hon var medvetslös och i de skicket hon var i så var det exakt lika faligt som för Draco och Hermione, det var det nog igentligen för oss alla.

Jag skyndade bort mot Draco, han andades! Jag skulle vara glad om det inte var för omständigheterna. Jag hann inte mer, allt blev svårt. Jag kände bara en smäll.

Det här börgade svikta neråt. Två avsvimmade, och alla väldigt sårade. Jag sprang fram till min bästa vän Miu. Hon låg där och blundade med ögonlocken, hon var blek och det rann blod i pannan. Draco var nästan värre. Han var ännu blekare och hade stora köttsår överallt.
neeeeeeeeeeeej!!!!!!! skriker jag när jag ser en stor jätte bokna till Rubin i huvudet...

(Inte igen.....)
Jag såg inte jätten innan jag hörde ett högt ljud från bredvid mig. När det hände så vände jag mig snabbt om bara för att se Rubin falla till golvet.
"Rubin!" Skrek jag oroligt innan jag kastade en förtrollning på jätten men efter den så fick devandra ta över medans jag helade Rubin och Draco. Jag kastade några olika förtrollningar och efter det så var de iallafall inte bleka längre och såren verkade vara borta och nu så sov de av utmattning och chock.

Jag vaknade långsamt. Hur hade jag svimmat? Draco la bredvid mig, han var vid medvetande, men såg inte ut att kunna röra sig. Mår du bra?, frågade jag med panik i rösten. Han svarade inte, han bara gjorde ett plågat ljud. Jag suckade olyckligt.