(ORP) Hide, run, survive

Ellie:
Kämpar emot men slinker ut samma svar som Cate.
"Vad vet ni om Herjus Bok?", frågar han och tittar hotande på oss.
"Inget", säger jag rakt upp i ansiktet på honom.

Cate:
Svarar likadant som Ellie.
"Vad vet ni om denna plats?", frågar han.
"Inget", svarar jag.
"Vad vet ni om er själva och ert förra liv?"
"Jag heter Cate Clark. Jag är 16 år. Min tvillingsyster heter Ellie Clark och hon sitter bredvid mig. Jag minns ingenting från mitt förra liv", säger jag med en tonlös röst.

Ellie:
"Mitt namn är Ellie Clark. Jag är 16 år. Min tvilling heter Cate. Min bästa vän hette Elsa som blev mördad efter ett bråk vi haft, våra föräldrar försvann när vi var tretton och vi har bott hos vår farmor sedan dess. Jag var mobbad i skolan, en av mina nära vänner tog självmord. Innan våra föräldrar försvann så misshandlade pappa mig när jag var tolv och mer minns jag inte", allt slinker ut ur mig i en enda röra, och som tur är kommer det inga detaljer som att jag var kär i Elsa, och andra obehagliga detaljer jag inte ville tänka på. Drogen håller visst på att släppa.

Cate:
Plötsligt minns jag. Pappa som slog oss. Han var alkoholist också. Och mamma. Hon brydde sig i alla fall. Ellie blev mobbad. De jävlarna. Jag gick i hennes parallellklass.
Vår farmor.
Elsa. Ellies bästa vän. Vi hatade varandra. Jag minns hur Ellie hatade mig ibland för det.
Minnena väller in i mig.
Plötsligt griper soldaten framför oss tag i mig och bär mig till ett litet rum utan fönster. En glödlampa lyser svagt i taket. Jag ser att någon bär iväg Ellie till ett annat rum. Mannen stänger och låser. Jag börjar genast hyperventilera. Väggarna tycks komma närmare. Jag skriker.
(kanske soldaterna bär iväg en till ett rum med ens rädsla..?)

Miyako:
" Vilka är ni?" Frågar en soldat
"Miyako Tomita jag är 15 år och min ända vän min hund.
Jag har alltid varit mobbad och alla hatar mig. Jag kommer från Japan och jag är kär i Marbel."
Allt bara flyger ur mig och jag börjar skämmas.
och soldaten frågar.
" Vem är Marbel?"
Jag pekar på Marbel
Sen sänks handen ner.
" Kan ni använda vapen?"
Frågar han
" Jag kan använda pistol"
Säger jag utan att jag vill eller kan göra något annat

Ellie:
"Vad är du rädd för?", säger en röst i högtalarna.
Jag stretar emot.
Aldrig att jag ska säga det. Aldrig.
Men tillslut säger jag det:
"Dem jag älskar - att dem är döda"
Två soldater kommer in och sätter på en manick på mitt huvud.
"Elsa", säger någon av dem och en bild kommer upp i mitt huvud .
"Cate"
En bild ploppar upp i mitt huvud på Cate.
"Den du har eller är kär i", flinar en av dem.
Marbelle ploppar upp i mitt huvud.
"Dina vänner"
Min vän som tog självmord - Anja - och Olivia, Miyako kommer upp i huvudet.
Dem tar av manicken och försvinner.
Det blir kolsvart i rummet och sedan ser jag Elsa stå i dörr öppningen.
"ELSA!", skriker jag och kastar mig fram i stolen och trycks bak i stolen.
Elsa går fram och säger med hennes vackra röst:
"Jag hatar dig", sedan tar hon upp en kniv och skär kniven genom halsen.
Det känns som om jag dör inifrån.
Jag gråter i floder.
"NEJ NEJ NEJ!!", skriker jag och ruskar på mig.
Snart kommer Cate in.
"Herregud.. Du dödade henne!", skriker Cate och plockar upp kniven ur hennes hals.
"Jag dör hellre än är med dig, din kallblodiga mördare", så dödar hon sig också.
"Cate!", skriker jag och känner hur hjärtat slår som en trumma.
Jag kastar mig fram och tillbaka i stolen.
Olivia kommer in med Marbelle i handen.
Dem börjar kyssas framför mig och säger högt:
"Ellie är en sån plåga.. Så jäkla jobbig", som om jag inte vore där.
Dem tar ut kniven ur Cate och tittar på den.
"Wow, psyket dödade henne", dem skrattar elakt.
"SLUTA!!", skriker jag och repen släpper.
Jag faller ner på marken som om jag vore gjord av spagetti.
"Patetiskt", suckar Anja.
"Det var därför jag tog mitt liv, allt är ditt fel"
Jag hör hur Miyako skrattar instämmande.
"Sluta...", viskar jag.

((Alltså, dem data-animerar det. Så det är inte på riktigt ;D))

Miyako:
" Vad är du rädd för?"
Jag försöker streta i mot men det går inte
" vatten"
Ett skratt hörs i högtalarna och en soldat griper tag i mig och bär mig till ett rum.
När jag kommer in börjar det långsamt fyllas på med vatten.
Jag skriker av skräck
Sen ropar jag
" Jag kan inte simma!"
I panik
" Synd för dig..."
Säger han och lämnar rummet.

Olivia:
En soldat springer fram och trycker upp en spruta i min hals. När jag vaknar sitter jag i en stol, och framför mig står en soldat. Huvudet värker.
"Vad heter du?", frågar soldaten och flinar. Jag tänker inte svara, men allt slinker ur mig.
"Olivia Parker."
Soldaten flinar stort.
"Vad heter dina vänner?", frågar han och skrattar.
"Marbelle, Ellie, Cate och Miyako. Jag har också andra känslor för Marbelle."
"Jasså. Du är alltså gay?", säger soldaten och drar ut på ordet "gay".
"Ja", säger jag tonlöst. Det var mitt fel att vi har hamnat här. Varför litade jag på soldaten, och gav dem överdos av droger?
"Du ska få träffa din kära Marbelle innan du lämnar jorden", säger soldaten och bär in mig i rummet Marbelle är i.
"Marbelle, förlåt...", börjar jag.

Cate:
Jag skriker och skriker. Tills en ung man i min ålder kommer in. Han kastar en blick bakåt och stänger sedan dörren.
"Vad gör du?", viskar jag. Han svarar inte utan tar ett fast grepp om min handled.
"Testar en grej", säger han till slut.
"Släpp mig!", fräser jag och försöker dra mig loss men misslyckas. Han tar fram en stor spruta och jag tittar trött på den. Jag protesterar inte ens när han sprutar in vätskan. Allt blir svart.

Jag vaknar fem minuter senare. Är fortfarande i samma rum, men känner inte rädslan. Jag är inte personen jag var förut. Jag känner ett starkt hat till Ellie. Och de andra. Alla jag älskade. Men inte nu längre. En soldat öppnar dörren. Jag går ut.
"Kom", säger han. Jag följer efter enda tills vi kommer till en stor dörr. Han öppnar den och jag går in. Vid ett skrivbord sitter en man. Bossen.
"Sätt dig", säger han och jag gör som han säger. "Jag heter Mr. Smith och jag är chefen." Han sträcker fram en hand och jag tar den.
Mr. Smith's röst blir plötsligt till is.
"Du ska lyda mig. Du ska mörda de andra. Låtsas spela med. Jag kommer släppa er en bit härifrån."
"Ja, sir."
"Nu ska du få dina vapen. Följ med", säger han och vi går genom en korridor tills vi kommer till en dörr. Han tar fram en nyckelknippa och låser upp. Ett stort rum med massor med vapen.
"Ta vad du vill."
Jag väljer en pistol och en kniv.
Han för mig till samma rum som jag var inlåst i.
"Kom ihåg vad jag sade", säger han och går ut. Låser.

Marbelle
Jag vaknar av att jag sitter i ett litet rum med en ensam glödlampa som lyser svagt. En man står framför mig. Han ler.
- Vad är ditt namn?
- Marbelle. Svarar jag utan att blinka.
- Vad är du räddast för?
- Att jag ska välja fel mellan Olivia och Ellie som jag är kär i och att de båda ska hata mig. Säger jag fast jag försöker streta emot. Han skrattar och lämnar rummet. Plötsligt är jag inte fastbunden längre. Ellie och Olivia kommer in. Jag rusar fram.
- Hur mår ni, har ni lyckats rymma från soldaterna? Ellie svarar inte, utan hon börjar kyssa mig djupt och passionerat. Jag vet att det är fel men hennes passion överväldigar mig och smittar av sig. Sedan släpper hon mig för att Olivia drar i mig, drar mig intill sig och börjar smeka min nakna rygg samtidigt som hon viskar att hon älskar mig. Jag kan känna hennes beröringar och det pirrar i huden hon rör vid. Sedan slutar hon plötsligt och de båda ser förolämpat på mig.
- Hur kunde du svika mig för henne? Säger de i munnen på varandra, och sedan går de sin väg, och jag skriker, skriker efter dem. Skriker tills min röst tar slut och jag sjunker ihop på marken, skakandes. Jag gör inte ens något motstånd när mannen bär bort mig till en cell och slänger in mig där. Plötsligt kommer Olivia fram. Jag kramar henne hårt, gråter mot hennes axel. Sedan ser jag att något är fel. Mer fel än det redan är, alltså. Jag ser frågande på henne.