Prs Elinthemagicwitch och Mily

Cassandra blev stoppad precis framför sin rumsdörr. Det var Nigel från 2:an. Han brukade hänga efter henne.

" Nej jag har inte tid, suckade hon.

" kom igen " sa Nigel och log lockande

" jag sa nej!, sa hon surt.

Hon trängde sig förbi Nigel och in i rummet. Hon smällde igen dörren och låste om sig.

Hon satte sig ner på sängen.

Nigel suckade och gick till sitt rum·

Hon tänkte på Gabriel. Hon tyckte så synd om honom. Hon började gråta.

Om hon hade fått välja så skulle hon ha dödat killarna som gjorde så mot honom.

Gabriel vaknade då läkarna kollade honom han ville bara ha Cassandra här
" Cassandra " mummlade han

Cassandra somnade till en stund på sängen.

När hon vaknade upp ett par timmar senare så var det kolsvart ute. Hon slog en blick mot klockan. Den var halv två.

Gabriel fortsatte mumla Cassandras namn han saknade henne av hela sitt hjärta·

Cassandra förberedde sig. Hon reste sig upp ur sängen.

Hon låste försiktigt upp sin sovrumsdörr och tittade ut. Det var helt nedsläckt i korridoren. Ingen var i närheten. Hon skyndade sig mot ingången, hon öppnade den och sprang ut.

Hon började springa det fortaste hon kunde mot sjukhuset.

Tårar hade falltit ner från hans kinder han mumlade Cassandras namn han kände sig mycket ensam som om
cassandra var den enda för honom. Läkarna hade försökt ge honom lugnande medel men det hade inte lugnat ner honom allt som kunde lugna ner honom var Cassandra han vägrade äta eller sova utan att kunna känna hennes närvaro·