(prs)Mellan mig och Yes

Elias tog Sofias hand och tog sig upp

SOFIA:

"Vi kanske borde makera dörren på något sätt så vi kan hitta tillbaka sen." Säger Sofia.

" Bra ide kanske med en spik sa Elias och tog upp en han hittade på golvet

SOFIA:

"Okej." Säger Sofia går in i en av rummen.

Elias såg sig om i kridoren

SOFIA:

Rummet Slfia gick in i såg väldigt mörkt och dyster ut. Hon började leta efter korset i en byrolåda.

HANNA:

Hon hade suttit tyst och stirrat på golvet, trots att golvet var lika ointressant som alla golv, ett bra tag nu. Hon hade börjat få inte i bena då hon suttit i skräddarställning.

Johannes tog fram skapelen i smyg och skar sig på handen lite han suckade och var trött på att leva

HANNA:

Hanna ser vad Johannes gör och vet inte vad hon ska göra.
Det finns 3 saker hon skulle vilja göra: gråta, spy, och säga åt honom att inte göra så.
Julia... Hon försöker genast att inte tänka på namnet. Hon har varit borta i 2 år nu.
Hanna reser sig upp för att gå ut ur skyddsrummet. Hon orkar inte sitta kvar.

SOFIA:

Det verkar inte finnas nånting i rummet och Sofia ska precis gå ut när hon ser det.
Ett kors. Det stick ut lite från brädorna i taket. Någon måste ha gömt det där. Sofia sträcker sig efter korset men förgäves, hon har ändå ingen chans att nå ända upp till taket då det är rätt högt i tak i rummet.

Elias gin in det rummet sofia var i han såg upp mot taket och såg ett kors i taket han såg på sofia och sedan på korset

SOFIA:

"Kanske lite hjälp, va?" Säger Sofia som står på tå och sträcker sig men är fortfarande flera decimeter från korset.

HANNA:

Hanna satt hopkrupen i korridoren.
Alla känslor hade bara kommit tillbaka. Fan också.
Hon hade i 2 år försökt trycka bort dom.