Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag såg Bree stirra på Edward. En "klump" bildades inom mig.

"Lugn. Jag kan inte läsa dina tankar när jag verköligen inte vill." sa Edward och klappade mitt knä.
Sedan tittade han upp och jag såg Diego sitta i ett träd och titta på oss.
"Han tror att vi har något för oss, bäst jag går iväg och lämnar er i fred." sa Edward lågt.

Jag såg vad han gjorde och en sorg stor som en flodvåg svepte över mig. Jag hoppade till ett annat träd och kom utom synhåll från fönstret.

"Ojsan...det är nog bäst att jag går ut och pratar med honom." sa jag till Edward som nickade.

Jag klättrade upp i en gren högre upp.

Jag gick ut och upp till toppen där Diego satt.
"Vad är det med dig?" frågade jag och kysste honom lätt på munnen.

Jag hoppade till och ryggade.
"Inget."
Sa jag.

Jag hoppade också till.
Jag kände hur jag långsamt blev sårad.
"Jo, det är något! säg!" viskade jag, min röst bar inte att skrika, som jag antagligen annars hade gjort.

Jag såg hennes sårade ansiktsuttryck.
"Det är inget bara lite svartsjuka."
Sa jag.

Jag såg på honom.
"Svartsjuka?" sa jag skarpt.