Förbjuden kärlek

"Men inte vet jag, men det hade varit en trevlig upplevelse." svara Egeria smått roat men rycker på axlarna, "Men visst du har rätt." säger hon och ler lite.

"Ja säkert" sa Isis och gick sedan emot Lancelots rum. "Jag behöver prata med honom om ditt rum, du kan stanna med Simon" sa hon och gick iväg innan någon av dem hann säga något. Hon kom fram till Lancelots rum och gick in.

De ser efter henne och hinner inte ens protestera, "Hon bryr sig verkligen om dig." säger Simon till henne och hon nickar, "Hon gör det fast hon inte borde , hon borde ha vänner av sin egen börd." säger Egeria och kastar en blick på Simon, "Men tro mig, jag är tacksam för det." ler hon mjukt.

Lancelot tittade upp när hon kom in.
"Tänker du skälla på mig igen" sa han vasst och Isis såg lugnt på honom. "Jag har fattat att jag gjorde fel"
"Det är bra det" sa Isis och gick fram till honom.
"Kan du prata med henne?" sa Lancelot.
"Nej, jag tänker inte påverka henne" sa Isis och hon såg ilskan i hans ögon och kände hur hon själv blev irriterad.
"Lancelot du måste lära dig respektera människor! Annars kommer du stå ensam kvar" sa hon och Lancelot stirrade på henne. "Egerias rum behöver fixas, hon förstörde det!"
"Då får hon skylla sig själv" sa han och Isis suckade.
"Ja om du vill att hon skall hata dig mer så visst" sa Isis och gick emot dörren.
"Okej" sa han och Isis log när hon gick ut genom dörren.

De såg på henne då hon kom ut och stängde dörren bakom sig, "Hur gick det?" frågar hon och Simon i mun på varandra och skrattar lite roat åt det och väntar på att Isis skall komma mot dem.

Isis tittade på dem.
"Varför har jag en känsla av att jag inte kan få gå någonstans i det här slottet utan att ni kommer stå och vänta på mig" sa hon och log sedan "du får ett nytt rum tills ditt gamla är i ordning"

"För att det är så." ler Egeria och kramar lätt om henne, "Tack." ler hon, "Är han sur?" frågar hon sedan och ser oroligt på henne, skulle hon bara ge sig eller?

"En dam kan behöva tid för sig själv ibland" sa Isis och såg allvarligt på dem. Hon tittade på Egeria.
"Jag tror mest han är ångerfull och sårad över att alla har skällt på honom" sa Isis uppriktigt.

"Visst, i ditt rum får du det." ler Egeria och nickar, "Bra, jag kanske borde vara snäll mot honom och förlåta honom snart." ler hon, hon hade förlåtit honom nu, eller lagt det bakom sig, men ändå var hon långsint och ville att ha skulle lida.

"Bra då går jag dit och ni sköter det ni skall göra" sa hon och såg på dem. "Om det känns bra så gör det" sa Isis och gick emot sitt rum. Hon gick in och låste dörren.