Eragon [Privat rollspel]

[Stackars dig Skriver som Alex tills Aily vaknar igen]

Alex går fram till sin syster och lyfter upp henne.
"Jag tror inte hon kommer ge upp i första taget" säger han när han är tillbaka hos dom andra.
"Jag kommer på något. Men nu går vi tillbaka till värdshuset" säger Murtagh.

(Nä, det är rätt roligt, men det var ett tag sen jag läste böckerna, så språket är lite inrostat. Bättre att kolla för säkerhets skull så man inte skriver helt fel)

"Varför blir jag så trött när jag utövar magi"
"För att magi är energi, och den energin måste komma någonstans ifrån. Varje trollformel tar din energi
Jag blir tröttare och tröttare. Murtagh säger åt mig att avbryta magin, men jag vet inte hur man gör. Ór tränger in i mitt sinne och avslutar åt mig. Aily vaknar.

[Du har en poäng ]

Aily slår upp ögonen och ser sig omkring. Hon svär när hon ser att hon inte lyckats lämna dom andra. Alex sätter ner henne på marken och hon blänger på honom. Murtagh sätter sig ner på huk bredvid henne och lägger en hand på hennes axel.
"Du kommer inte kunna lämna oss igen" säger han. Aily märker hur han vill in i hennes sinne och hon släpper in honom. Det skulle hon inte ha gjort. Han börjar undersöka alla hennes minnen.

Jag tittar noga på Aily så hon inte försöker rymma igen. Ór verkar känna att hon inte kommer göra det, så hon försöker få mig att leka med henne. När jag inte reagerar biter hon mig försiktigt i halsen och drar i mina kläder. Jag låter mig övertalas och börjar leka och brottas med henne. Jag har inte en chans längre. Hon är så stor och skicklig.

Aily försöker få ut honom men lyckas inte. När han är klar lämnar han hennes sinne och sitter tyst en stund. Sen ser han på henne och mumlar några ord. En rysning far genom Aily och hon skriker ofrivilligt till.
"Lova mig att aldrig försöka smita från oss igen om du inte har en bra anledning till det" säger han på det gamla språket. När Aily vägrar upprepar han orden.
"Ja jag lovar" skriker Aily på det gamla språket och kurar ihop sig till en boll.
"Hon kommer inte smita igen" säger Murtagh och reser sig.
"Jag hatar dig för det här" säger Aily på det gamla språket. Murtagh ser förvånat på henne.
"Jag var tvungen" säger han på samma språk.

När Aily skriker vågar jag knappt titta åt det hållet. Vad har hänt nu då, får man aldrig en lugn stund utan angrepp, men då ser jag att hon sittre rätt lugnt hos Murtagh. Jag och Ór fortsätter leken.

Aily reser sig och ger Murtagh en örfil. Sen stegrar hon in bland träden. Eftersom hon inte tänker lämna gänget hindrar inte löftet henne.

Jag avbryter leken med min flygande vän. Även om människan kanske inte tänker lämna oss så drar hon till sig faror som flugor dras till socker. När... Jag menar OM hon blir angripen så tänker jag vara i närheten så hon inte måste möta fienden helt själv.

Efter att ha gått i några minuter hör hon någon skrika av skratt.
"Cassie sluta" skriker en flicka. Aily kommer till en dunge och får se en flicka kittla en annan. Och Aily känner igen flickorna. Det är systrarna Cassandra och Siri. Dom bodde båda i Teirm tills dom var tvungna att flytta för att deras får fick ett annat jobb. Cassandra, eller Cassie som hon kallas, får syn på Aily och reser sig. När hon känner igen Aily står hon förts och stirrar. Hennes lillasyster Siri sätter sig upp och ser på Aily.
"Aily" skriker Siri och rusar fram till sin vän.

(Vad kul, du råkade visst skriva att deras FÅR fick ett annat jobb. Det händer så lätt, men jag fick läsa meningen några gånger för att fatta .)

Aily verkar känna flickorna, och jag vill inte störa de eller spionera ut min vän, men jag vill ite lämna henne ensam, ifall något händer. Då tar det ett tag tills Vi kan komma och hjälpa henne.