Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Så fort Thalia drar tag i Johannas tröja förstår hon att något är fel. Och så fort hon ser upp ser hon de två svävarna. Det är nästan så att hon tror att de ska hämta dem när hon ser att de positionerar sig över distrikt 13 som om de gjorde sig redo för något. Och då förstår hon även vad meningen med att de är där. Bombningar.
"Vi måste bort härifrån. Nu!" viskar hon till Thalia och Thresh, som ligger på marken jämte henne.

"Vad?" säger Thalia oförstående till vad svävana gör, men kommer snabbt upp på fötter då Johanna säger till dem och lika så gör Thresh. "Mot 13 eller bort härifrån?" säger nu Thalia uppskakad och försöker svälja den panik hon känner. Hon hatade när hon inte hade kontroll, och nu hade hon verkligen inte kontroll om situationen eftersom hon inte visste vad som skedde.

"Bort härifrån" säger Johanna, och så fort hon kommit till fötter springer hon längre in i skogen, bort ifrån distrikt 13. Om de bombade stället så skulle de vara rätt döda om de skulle stannat kvar. De skulle förhoppningsvis bara bomba själva distriktet och inte skogen bredvid. Fast av vilken anledning skulle de det? Om de inte sett dem förstås, men Johanna tvivlade på det.

Thalia står på samma ställe och Thresh tar tag i henne och de springer efter Johanna. "Bombningar" säger Thresh och Thalia fattar med ens allt och sätter upp farten så att de kommer så långt bort från allt som möjligt.

Johanna stannar, vänder på huvudet bakåt, Thalia och Thresh kommer efter. Ungefär när de är på samma ställe som Johanna börjar hon springa igen. Hon håller koll på himlen över dem, men hon ser inga svävare. Sedan träffar den första bomben marken och efter det kommer flera. Hon känner marken skaka då hon även gömmer sig i en buske, ifall svävarna skulle flyga förbi över dem. Sedan sitter hon där, med händerna för öronen och ögonen slutna. Hon vill inte höra det, trots att hon visste att 13 måste ha varit väl skyddat ändå. De flesta överlever säkert. Om inte annat är de för långt ner under marken för att de ska bli alltför skadade.

Thresh och Thalia följer Johannas exempel och slänger sig ner bredvid henne. Thalia hör första bomben falla innan hon för handen för öronen och sluter ögonen. Hon hoppades att alla skulle klara sig, att alla var säkert under marken. Det ringer i öronen och marken skakar av bombningarna, bara att det kunde ta slut, hon avskydde det här.

Det ringde i öronen, som om hon vore döv vid det här laget. Men bombningen bara fortsatte och fortsatte. Johanna visste inte hur länge hon satt där men hon hann uppleva varenda viktig person i hennes livs död. Det var när hennes hjärna såg bilder av vad som skulle kunna ha hänt med Finnick och de andra som var på väg då hon märkte att det inte hade kommit någon bomb på länge.

Bombningarna upphör tillslut men Thalia sitter fortfarande med händerna hårt tryckt mot öronen rädd för att de skall fortsätta. Till slut drar Thresh händerna från hennes öron, "Det ör slut nu." sa han allvarligt och hon nickar. Öronen värker, men hon hör åtminstonde, hörseln var inte förvånad. Thalia lägger en hand på Johannas axel för att veta att hon var okej.

Johanna tar först bort händerna från öronen när hon känner någon röra hennes axel. Hon spärrar upp ögonen, och tror att det är någon från Huvudstaden, men det är bara Thalia.
"Så vi överlevde" kraxar hon fram. Johanna hörde vad hon själv sa, vilket innebar att hon inte var döv. Vilket var något positivt. Johanna ställer sig upp, benen är alldeles stela efter att ha suttit ner så länge, och ser sig om. Hon ser inget annat än träd, vilket också var bra. Vissa hade kanske irrat bort sig i det här läget, för att de inte skulle kunna komma ihåg vilket håll de kom ifrån. Men Johanna var så van vid skog så hon hade alltid kunnat se skillnad på träden som hon gått vid eller inte.

Thalia nickar och ser sig sen om, bara träd. Ja, förmodligen de var ju i en skog. Men skog för henne och Thresh var något stort, frukträdgårdarna med sina prydliga rader påminde inte alls om det här. Och skogarna i distrikt 14 hade Thalia inte gått allt för långt in i. "Du hittar tillbaka va?" säger hon och ser på Johanna. Vilket hon var säker på att hon gjorde, sen spelen visste Thalia hur bra Johanna var. Hon och Thresh hade i allla fall en fördel, de kunde röra sig ljudlöst genom skogen vilket varker Peeta eller Cato kunde, Johanna kunde det ju, men hon var ju uppvuxen i skogen.