We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas snörper ihop munnen och förstår inte riktigt vad Nikki menar. Jo, visst gör han egentligen det men han har aldrig känt så i alla fall. "Det tycker i alla fall inte jag." säger han och snurrar runt så att han ligger på rygg. Tom drar lite i sin vita skjorta som har åkt upp.

(Förlåt för mina korta inlägg, jag är inte riktigt kry idag. Är precis i slutet av en jobbig förkylning
)

(det gör verkligen inget, ledsen att jag loggar in och ut hela tiden, har besök xD)

Nikki log lite
"ja det är väl tur att nån inte tycker det" sa Nikki leende och la sig bredvid Tom "det gick inte så bra för oss att spela" skrattar ehan vänligt och log sen åt Tom
"tack" sa han uppriktigt

Thomas skrattar och kollar på Nikki. "Nej, det gick väl inte det" säger han och makar sig lite närmre honom. Tom ligger tyst en lång stund och bara studerar Nikkis ansikte med ett litet leende. Han letar upp hans hand igen och tar den i sin.

(No problem ^^ Har inte särskilt bråttom eller så :p)

(haha bra det xD)

Nikki log lite och kramade Toms hand, det kändes verkligen konstigt men ändå bra. Nikki lutade huvudet mot Toms axel och slöt ögonen och kände hur trött han var, han sov inte särskilt bra och han lyckades halv somna

Thomas ler gulligt* när Nikki lutar sitt huvud mot hans axel. Tom lägger sitt huvud i Nikkis hår och sluter ögonen då han hör hans rytmiska andetag som troligen betydde att han halvsov.

(* Jag visste inte vad jag skulle skriva... men det är typ lyckligt eller något ^^)

(Haha det är verkligen ingen fara xD jag fattade)

Nikki höde Tom röra på sig och la utan att veta om det själv en hand runt hans midja och drog honom till sig, precis som han gjorde med teddybjörnen han haft när han var liten

Thomas vaknar till en kort stund då han känner Nikkis hand som läggs om hans midja. Han bryr sig inte om det och blundar igen och hamnar i lätt sömn igen. Tom gör likadant som Nikki och lägger sin hand om Nikkis midja och drar honom om möjligt ännu närmre.

Nikki vaknar plötsligt när någon rör honom, han är inte van vid det och först blir han rädd men sen ser han att det är Tom och andas ut, då var det ingen fara, han log lite och vär förvånad vöer att Tom höll om honom och han höll om Tom, men det gjorde honom inget, det kändes tryggt och han ville aldrig mer vakna och känna sig ensam igen

Thomas vaknar sedan någon kvart senare och blir först förvirrad över att han inte ser något. Han vänder på huvudet och ser då varför han inte såg något, han hade ju ansiktet nergrävt i Nikkis hår.
Thomas ler och lägger tillbaka ansiktet där och väntar på att han ska vakna. Dem skulle ju inte göra någon nytta av att ligga här och mysa hela dagen men Tom vill egentligen inte gå upp.

Nikki vaknar av att en dörr slår igen och först tror han att han är hemma hos sig och hans far är hemma
"pappa?" ropar han förvånat och sätter sig upp men ser att han är kvar i huset och att Thomas ligger bredvid honom på golvet och han ler lite sömnigt, han hade drömt om att han var hemma igen