Vilien på Hogwarts!^•^

Here it comes!

Mitt kapitel. Det blev inte lika långt som Hope's men det blev i alla fall två och en halv sida!

~Cassie~

Jag vaknade med ett ryck. En obehaglig känsla spred sig i munnen. Jag drog panikslaget av mig täcket och steg ner på golvet. Men mina svaga ben orkade inte bära mig så jag föll ihop på det kalla stengolvet. En äcklig smak spred sig över tungan och jag öppnade munnen.
Jag kräktes. Den vanliga beska, sura smaken spred sig ner i halsen. Jag skakade och svettades. Mitt huvud gjorde ont och jag längtade så mycket efter Reamus att jag höll på att springa ut ur sjukhusflygeln och till hans sovsal. Men jag orkade inte. Det var det värsta med att vara sjuk. Att man var så försvarslös och svag.
En sval len hand snuddade vid min axel. Jag brydde mig inte om vem det var. Bara han eller hon kunde hjälpa mig.
- Miss France? Hur mår ni?
Det var sjuksystern i sjukhusflygeln. Jag kom just då inte ihåg vad hon hette.
- Jag...jag mår bra....svarade jag darrigt.
Det var helt klart att jag inte mådde bra. När jag till och med böjde ner huvudet igen och kräktes så tog sjuksystern tag i mig och drog upp mig på fötter. Hon hjälpte mig att lägga mig i sängen igen och torkade sedan upp pölen på golvet med sin stav. Sedan gav hon mig en dryck mot kräkningar och gav mig sedan ett glas pumpajuice som skulle lugna magen.
- Tack, viskade jag när hon klappade mig på axeln och sa god natt.
- Ingen orsak. Jag gör bara mitt jobb.
Sen gick hon och jag fick sova igen. Men det var bara det att det inte gick. Hur jag än försökte så somnade jag inte. Jag vred och vände på mig, drog av mig täcket och testade till och med att sova under det. Men ingenting hjälpte. Det var för att jag längtade efter Reamus. Hans mjuka händer, lena röst och fina ansikte. Jag ville att han skulle vara här hos mig. Sitta vid min säng och prata med mig. Men att fantisera gör inte så att det blev verkligt
- Reamus, viskade jag ut i mörkret.
Jag hade inte varit beredd på ett svar. Så när jag fick ett hoppade jag till och ramlade nästan ur sängen.
- Vem frågar du efter? hördes en svag röst från sängen bredvid.
Jag blev rädd och började skaka. Min huvudvärk blev värre också.
- V-vem är du? frågade jag darrigt.
- Du känner mig nog inte. Jag är en Huffelpuff elev. Olivia Smith.
Allt sa hon med låg sorgsen röst.
- Vad gör du här? Jag menar, jag såg dig inte förut, frågade jag nyfiket.
- Jag råkade ramla ner för trapporna. Flera våningar. Jag kom hit när du sov.
Olivia blev tyst. Det blev jag med.
- Jag kände mig ensam, sa jag tillslut efter någon minuts tystnad. Jag längtade efter min pojkvän.
- Reamus Lupin? Alla tjejer i min sovsal tycker han är så snygg.
Jag log för mig själv. Det var han.
- Jaha.
- När blir du utskriven? frågade Olivia.
- Jag vet inte.
- Jag blir det imorgon, sa Olivia. När mina ben har läkt.Då kommer du bli ännu mer ensam.
Jag blev lite ledsen. Olivia var i alla fall någon att prata med.
- Så synd, jag behöver någon att prata med, sa jag sanningsenligt.
- Jag tror jag vet! Utbrast hon glatt. Du kan få dagboken!
Jag förstod inte vad hon menade.
- Vad då?
- Jag fick en dagbok i julklapp. Som jag inte har skrivit något i. Du kan få den att skriva i! sa hon upphetsat.
Jag blev förvånad. Dagbok? Det hade jag aldrig skrivit förut. Det kanske var bra? Att skriva ur sig allt man tänkte på.
- Okej, sa jag tvekande.
- Det är som att prata med någon! Jag lovar!
Olivia var väldigt upphetsad. Hon verkade glad över att få vara snäll och ge mig dagboken.
- Om jag bara kunde röra mig, sa hon nedstämt. Då kunde jag hämta den ur min väska.
Hon gäspade stort.
- Jag kan göra det imorgon. Men nu tror jag att vi borde sova, som svar på det jag sa hörde jag en hög snarkning från Olivias säng. Jag försökte också somna och det gjorde jag.

- God morgon!
Jag vaknade förvånat. Jag kände inte igen rösten.
- Ja, just det. Jag är här för att meddela att din vän Katrina inte ska på diciplinförhör.
- Det är ju jätte trevligt att vecka någon för att berätta att dens vän inte ska på något diciplinförhör! sa jag ironiskt.
Kvinnan som stod vid min säng öppnade munnen som för att säga något men stängde den snart igen. Hon såg faktiskt ganska korkad ut.
- Förlåt, sa hon. Hon hade visst förstått att det hon gjort var korkat.
- Äh, det gör inget, ljög jag.
- Just det, dina vänner är här också.
Hon gick åt sidan och lät Kitty, Reamus, Jake och Jasper stiga fram. De log och jag log tillbaka.
- Hur mår du? frågade Jake som till min stora förvåning höll Kitty ömt i handen.
- Bättre än jag gjorde förut. Jag kräktes då. Nu mår jag faktiskt rätt bra!
Jag log mot dem.
- Vilka är det där? frågade en matt röst intill.
Mina vänner tittade förvånat på Olivias säng.
- Ja, det här är Olivia! Jag visade med handen mot Olivia som försiktigt satt sig upp i sängen.
- Åhhhhh, sa hon när hon fick syn på Reamus.
- Det här är Reamus, Kitty, Jake och Jasper.
Jag pekade på var och en när jag sa deras namn.
- Åååååh, sa Olivia igen.
Det blev tyst.
- Jag tror att vi måste gå nu, sa Jake. Vi skulle bara säga hej och sen gå ner och äta. Men vi kommer tillbaka sen!
Jag kramade de alla fyra och sedan gick de.
- Han ser bättre ut än jag trodde, sa Olivia drömmande om Reamus.
Jag skrattade till.
- Hörru, han är min kille! sa jag med spelad ilska.
Olivia skrattade.
- Vill du ha dagboken? För jag tror att jag blir utskriven snart.
Jag nickade. Om hon ville ge mig den så skulle jag så klart ta emot den. Olivia rörde sig försiktigt mot sin väska som stod lutad mot hennes säng. Hon rörde sig som om hennes skelett när som helst skulle brista och hon skulle falla ihop i en hög. Men inget hände och snart räckte hon fram boken mot mig.
- Här!
- Tack, sa jag.
- Ingen orsak, jag använder den ändå inte.
Just i den stunden öppnades dörren och två tjejer kom in. De skrattade och pratade ivrigt. De var så där riktigt "tjejiga" som tjejer kan vara i filmer.
- Susane! Irma!
De två tjejerna sprang fnittrande fram till Olivia.
- Vet du vad som hände?!
Utan att vänta på svar från Olivia sa den som jag trodde var Susane: Vi träffade Reamus Lupin! Han pratade med oss!!
Olivia fnittrade.
- Cassandra är ihop med honom, sa hon busigt.
Tjejerna vände sig mot mig.
-Är du?!
Jag nickade. Susane och Irma fortsatte att överösa mig med frågor om Ree ända tills Olivia ville gå och de gick. Innan de gick ut ur sjukhusflygeln så vinkade Olivia till mig och hoppades att vi skulle ses något mer. När de gått slog jag upp dagboken och bläddrade igenom den. På första sida skrev jag: Tillhör Cassandra France, Hogwarts, Gryffindore, ÅK 4.

Sen på nästa sida skrev jag datum. Efter det funderade jag på hur jag skullen börja. Jag kom fram till att jag skulle ta det på det gamla hederliga sättet.

Hej dagbok!
Jag sitter i sjukhusflygeln och är ensam. Min nya vän Olivia har precis gått sin väg med några fåniga tjejer. Susane och Irma hette de. Ree , Kitty, Jake och Jasper kommer snart och hälsar på igen. Jag är avundsjuk på dem. De kan gå vart de vill, göra vad de vill och de behöver inte ha ont i huvudet och kräkas hela dagarna! Jag hatar att må dåligt! Jag hatar att ha blivit utsatt för cruciatusförbannelsen! Det suger!
Hur som helst är jag frisk om några dagar igen och kan vara de sista dagarna på jullovet med Reamus. Han är min pojkvän. Först tyckte han inte om mig men sen när jag slutade använda vilie kraften så blev han mycket vänligare. Så blev vi ihop! Jag älskar honom och det var det bästa som hänt mig i hela mitt liv! Det är många tjejer (t.ex Olivias två kompisar) som gillar honom. Och jag måste medge att han ser riktigt bra ut.
Oj! Nu knackar det på dörren! Det är nog Kitty och dem. Jag måste sluta skriva nu.

Hejdå!

Jag slog ihop boken och upptäckte till min förvåning att det var skönt att skriva dagbok. Jag kände mig mycket lättare på något sett.
Ree, Kitty och Jake kom in. Jasper var nog med sin flickvän.
- Hej! sa Kitty. Har du börjat skriva dagbok?

Jag gjorde ju bara en halv sida mer
Awzum..

Tack
Jag tycker att det blev lite händelselöst

Nej då! Cass har ju fått en ny kompis

AlexZz ville att jag skulle skriva att hon skriver ett långt kapitel!

Okej

Awsum kapitel båda två!
---------------------------
=Kitty=
Kitty log strålande mot sin vän.
”DU! Tack så himla mycket för att du blev ihop med Remus!” Utbrast hon och möttes av… ett fåtal förbryllade blickar.
”Va?” Frågade Cassie förvirrat. Kitty suckade och himlade med ögonen.
”Vet du att han typ kan lagboken utantill? Han gjorde så jag slapp sticka på disciplinförhör!” Cassie såg glatt överasskad ut.
”Kan du?? Allvarligt?” Frågade hon och Remus såg stolt ut när han nickade till svar. ”Vad coolt! Men… Kitty du planerar väl inte att hamna i mer trubbel än det här va?” Frågade Cassie efter nicken. Kitty log snett och lade armarna i kors.
”Man planerar inte trubbel, Cassandra.” Hon uttalade namnet med en näst intill perfekt fransk brytning som fick alla att skratta, även Cassie.
”Du låter exakt som min mamma! Förutom att hon låter franskare.” Sa Cassie när alla slutat skratta. Kitty log, hennes mål för dagen var uppfyllt! Hon hade också upptäckt i morse att hon börjat bli fräknig, Cassandra märkte det.
”Du, Kitty har du börjat få fräknar?” Varenda gång Kitty fick fräknar var våren påväg, men det var rätt tidigt jullovet hade ju precis slutat våren kunde inte komma än.
”Mm men jag tror att dem har fel, det är ju trots allt bara januari än så länge…” Jake och Remus verkade, om möjligt, bli ännu mer förvirrade över Kittys yttrande. ”Jag får fräknar varenda gång våren är på väg. Liksom.” Kittys fräknar var synska det kunde hon sagt men det skulle ändå blivit ännu mer förvirrat. Det hade hänt igen natten innan… hon hade drömt om att hon såg ett mörker men Sheldon var borta! Vad skulle kunna vara ”mörkt” nu?
”Vi säger att jag förstod det där, så, du skriver dagbok??” Tack och lov för att Jake var där!
”Ja, eller jag har precis börjat.” Svarade Cassie och kastade en blick på boken som låg i famnen på henne. ”Jag fick den av Olivia Smith i Hufflepuff.” Fortsatte hon och Kitty försökte komma på om hon visste vem Olivia Smith var. ”Hon och hennes kompisar frågade faktiskt massor om dig Ree…” Log Cassandra mot Remus.
”Gjorde dem?? Som vad?” Remus satte sig på sängen och höll Cassie i handen.
”Som hur jag kunde bli ihop med någon så snygg som du…” och ett samtal startade mellan dem, mest bombade dem komplimanger mot varandra. Rätt gulligt faktiskt.
”Ska vi lämna dem ifred?” Viskade Jake plötsligt i örat på Kitty. ”Dem verkar upptagna…” Kitty nickade till svar och dem gick ut ur sjukhusflygeln. Cassie och Remus verkade inte märka något.
”Du… vet väl att jag aldrig gillade Sheldon… eller hur Jake?” Frågade Kitty plötsligt och Jake stannade upp och kliade sig i bakhuvudet.
”Jag… trodde det… ett tag. Men när du skällde ut honom i Stora Salen fattade jag att du inte gillade honom. Du har ingen aning om lättnaden jag kände då…” Svarade Jake och Kitty satte sig i ett av dem breda fönstren, Jake gjorde samma.
”Skulle du kunna berätta om din förra tjej? Jag förstår självklart om du inte vill…” Kitty log mot honom och han verkade bli uppmuntrad.
”Visst… men bara om du berättar vad du menade innan fajten.” Kitty förstod genast, hon mindes det fortfarande. Som om det varit igår trots att det nu nästan var en hel vecka sedan.
”Cassie... han skadade Cassie! Han skadade min enda vän sen jag kom till det här förbannade stället!” Så hade hon rent av skrikit där hon stått med spöet upphöjt och bara en tanke i huvudet, Sheldon ska dö.
”Självklart, ska du eller jag börja?” Jake tittade menande på Kitty och hon tog ett djupt andetag.
”Det började redan innan Hogwarts, jag var alltid… oönskad. Mobbad av både mugglare och mina syskon. Jag är yngst i min familj så min syster och mina bröder retades alltid med mig. Ju närmre 11 jag kom desto värre blev det eftersom jag fortfarande inte visat ett enda litet tecken på magisk aktivitet. Jag hade faktiskt enorma glasögon på den tiden och mitt hår var alltid i två flätor, jag såg helt enkelt ut som en nörd.” Kitty log lite innan hon blev allvarlig igen. ”På min 10-årsdag hade jag fortfarande inte visat något magiskt överhuvudtaget det hade blivit så illa att min mamma och pappa börjat tro att jag var en ynk. Min syster hade redan börjat på Hogwarts och mina ena bror också. Daniel går ju bara en årskurs över oss så han hade inte börjat än. Min pappa blev arg på mig och beskyllde mig för att det var mitt fel att jag inte visat något magiskt, sanningen var ju att jag aldrig varit i tillräckligt stor fara eller varit tillräckligt arg för att visa det. Dagen efter skulle jag till mugglarskolan igen. Britt, May och Sue verkade vara extra elaka den dagen så dem drog upp mig på taket och Sue skulle knuffa ned mig. Men Britt och May fegade ur och stack. Sue blev förbannad och knuffade mig. Jag föll två våningar men bröt inte ett enda ben eller fick en annan åkomma, varken blå märken eller hjärnskakning. Mina föräldrar hade fest den dagen när jag kom hem. Jag var en häxa! Sedan åkte min bror till Hogwarts och jag blev ’enda barnet’ komiskt egentligen. När jag äntligen skulle dit hade jag fortfarande flätor och dem där enorma glasögonen. Du kanske inte minns det men det var mig du råkade knuffa till så jag föll, men du hjälpte mig upp.” Jake blev förbluffad.
”Var det DU?”
”Ja det var det, tillbaka till historien. Jag kunde inte simma… jag KAN inte simma så när vi skulle över sjön klamrade jag mig fast vid båtkanten så hårt jag kunde och försökte att inte tänka på vad som kunde vara under ytan. När jag väl var över var det första gången jag såg Cassie… alla killar följde henne med blicken och hon njöt av det. Sedan blev vi båda insorterade i Gryffindor, du skulle sett min mormors min när jag inte hamnade i Hufflepuff som hon gjorde, vilken besvikelse att bara min bror, Jacob, hamnade där. Min storasyster, Andromeda går i Ravenclaw, och min storebror går ju, som du vet, i Slytherin. En Trelawney i varje elevhem. I alla fall, Cassie fick genast en hop av Gryffindorkillar runt sig när hon satte sig ned och jag satt längre bort och iakttog henne. Så var det till ungefär efter jullovet, jag iakttog henne. En dag satt hon i biblioteket, ensam. Hon verkade kämpa med någon uppgift just nu tror jag det var trollkonsthistoria. I alla fall frågade hon mig om hjälp och då blev vii vänner antar jag. Det var också så jag blev den ”smarta” och hon den snygga eftersom jag hjälpte alla med läxor, kunde svaren och hon var helt enkelt snygg, jag var avundsjuk på henne. Det var dessutom hon som fick mig skrota glasögonen och släppa ut håret. Hon drog ur dem varenda morgon och mina glasögon gömde hon, mina föräldrar fixade linser åt mig och i slutet av året behövde jag inte ens dem. Ingen annan blev min vän utom hon… hon var den första som accepterade mig och inte… såg ned på mig som dem andra. Trots att hon kunde vara lite snorkig ibland och så… slut, din tur.” Kitty vände sig mot Jake som faktiskt såg väldigt besviken ut.
”Men! Det var ju spännande…” Kitty log lite busigt innan Jake började berätta.
”Okej då, förra året, i början vann Gryffindor och en tjej som heter Simone Fincle i Hufflepuff blev ihop med mig ungefär samtidigt. Hon var snygg, alla killar som inte ville ha Cassie ville ha henne, jag hade tur. Vi var ihop i ett par månader, var det perfekta paret, höll hand, kysstes ja… du fattar. Sedan berättade Remus att Simone kysst Slytherins sökare, jag trodde han ljög och det blev ett stort bråk och vi pratade på flera dagar, ända tills min bror kom och sa samma sak, jag trodde honom inte heller men till slut fick jag se att hon inte alls var en ängel. Jag ertappade henne med att hångla med sökaren och gjorde slut dagen där på. Jag blev totalt knäckt, litade inte på en enda tjej och ville knappt göra något alls. Remus var där i alla fall och hjälpte mig och jag blev bättre och bättre. Tills jag såg dig och blev kompis med dig och Cassie…” Han tog en paus och Kitty försökte att lägga band på sin nyfikenhet. ”Jag blev kär i dig, men ville inte riskera något. Så till slut bad jag Jasper om råd, han sa att jag skulle köra hårt.” Kitty visste exakt vad han pratade om. ”Så nästa dag blev vi ihop antar jag… sedan blev jag förkrossad igen när Sheldon kom på julbalen. Men det är glömt nu.” Avslutade han och lade armen om Kittys axlar.
”För jag älskar dig…” viskade han och Kitty log.
”Jag älskar dig med…”
----------------------------------------------------------
Memory Time?? NÄSTAN 3 sidor! NÄSTAN! D’:
Hopes tur… :3

Yeey va awsom!

Tackar
(Fy vad svårt det är att skriva LÅNGA kapitel! :U)

Jag ska göra mitt nu så sry om jag inte svarar på ett tag..
(Eller hur! :u)