~~Hedviggs liv~~

Ledsen, sitter i ett kolsvart rum och tittar på anime, imorgon kommer jag skriva ett stort eller två ganska stora.

Den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge

^Så sant så...

JIPPI!!!

Kapitlet kommer senare idag om någon av er kommenterar
Kommentera nu så skriver jag ett till

Meeeer♥

Kapitel 88
ALICIES HEMLIGHET DEL 1

Lektionen i trollkonsthistoria skulle snart börja, jag och Alicie började långsamt dra oss till klassrummet där professor Binns väntade. Han var världens tråkigaste lärare och ett spöke, Binns hade inte ens märkt att han dött. Om han hade märkt det hade säkert märkt att lektionerna var dö-tråkiga.
Nu var vi i alla fall där, längst bak i klassrummet.

Det hade varit så ointressant att jag inte kom ihåg vad det var vi pratade om.
-Är det lunch nu? Frågade jag och ruskade trött på huvudet.
-Ja! Log Alicie och drog med mig ned för trapporna.
Maten var redan framdukad i stora salen när vi satte oss ned vid Ravenclaw-bordet.
Jag försökte under måltiden att inte tänka på Alicie, men det gick inte, hon dolde någonting, någonting om henne.
McGonnagall brukade inte säga någonting under lunchen, men idag reste hon sig upp och informerade om att lärarna skulle ha ett möte därför skulle vi befrias från eftermiddags lektionerna.

Alicie
Informationen skulle ha gjort min dag, men nu när jag var tvungen att hålla en enorm hemlighet från Cho var det bara svårare att ha massor av ledig tid med henne.
Jag stönade irriterat och placerade ansiktet i mina händer.
-Vad är det, Alice? Frågade hon och gäspade stort.
-Inget, försäkrade jag henne med min falskt glada, klingande röst (för detta tillfälle).
Cho verkade övertygad.
-Vart ska vi? Frågade jag och log mot henne.
Hon svarade inte på ett tag, men jag visste vad hon tänkte.
''Vad är det med henne? Vad tänkte Carolle berätta?''
-Jag... måste gå, sa hon med falsk röst och försökte springa därifrån.
Jag tog tag i hennes hand och drog henne tillbaka.
Det var första gången vi hade rört varandra, hennes hand var varm, min hand var betydligt kallare.
-Vänta.., sa jag.
Återigen visste jag vad hon tänkte.
''Vad är det med henne, hon är galen!''
-Jag är inte galen, sa jag och tänkte först efter vad jag hade sagt när det var försent.
''Hur kunde hon veta vad jag tänkte?''
Precis då fann hon sin chans hon sprang därifrån.

Jag vet att om jag hade velat hade jag sprungit ikapp henne, men jag visste var hon skulle. Till Carolle.
Mina fötter började okontrolerat mot en speciell riktning, antagligen var Carolle befann sig. Om jag bara hade varit lite mer försiktig när jag var i förbjudna skogen skulle hon aldrig ha vetat!
Jag fortsatte att springa tills jag såg henne, jag slet tag i hennes arm och drog med henne till vid-behov-rummet. Kraftfullt drog jag upp dörren som genast visade sig och sprang in i rummet som hade anpassat sig till det jag letade efter. Ett litet rum utan fönster, med en säng.
-Jag hämtar dig senare, sa jag kort och sprang ut ur rummet.
Nu kunde jag andas ut, jag skulle hitta Cho och berätta sanningen om mig. Det monster jag egentligen var, inte glada snälla Alice som inte gör en fluga förnäm, utan den starka blodsugande vampyren Alicie...


Fortsättning följer

Spännande!!!

Meeeeer!!!♥

inlägget blev längre än jag trodde, blir nog mer imorgon så jag hinner spela sims :3

Super duper bra!!!!!!!!

Brabrabraaaa!!!