PRS Lupple & Medi

"Ska bli." Hon frsvann och det tog några minuter och hon kom tillbaka med koppen och en burk med läsk.
"Varsegoda. Blod till er och läsk till er."
Kvinnan log och såg på dem båda.
"Är allt som det ska?"

Dorian nickade sakta och tog emot koppen.
"Tack." Sa han med ett litet leende på läpparna och tog några klunkar.
" Absolut. När landar vi?" Frågade han och såg på henne för att sedan titta ut genom fönstret.

"Sir vi har flugit i 2 timmar. det är kanske 15 timmar kvar. " Hon log svagt och lade huvudet på sned.
Är ni orolig över något?" Hon satte sig ner och såg på dem två.
Willow skakade på huvudet
"Jag är inte orolig. Jag är lugn som en filbunke."

Dorian suckade ljudligt, 15 timmar.
Han lutade huvudet mot ryggstödet.
"Åh vad jag vill kunna sova nu." Sa han ärligt, mest till sig själv.
Han tog några fler klunkar av blodet och skakade på huvudet.
"Inte orolig alls." Sa han och såg på henne, log svagt.

"Det finns ett solrum. Du kan ta av dig ringen där. Det är helt fritt från solljs." Hon visade med handen.
"Om ni följer med ska jag visa."
Hon log mjukt.

Vid hennes ord så tittade han upp, leendes. Det lät fantastiskt.
Han drack upp blodet och reste sig upp.
Steg fram till Willow och kysste hennes panna. "Älskar dig." Sa han och följde sedan med kvinnan åt det hållet hon visade.

Hon öppnade en dörr till ett litet rum där en säng var och det var svart som natten. Hon log mjukt.
"Och sen låser man ifall det måstes."
Hon log och såg på honom.
"Är det bra?" Hon log mot honom.

Dorian såg in i rummet och flinade lite. Det var perfekt.
" Det är perfekt. " Sa han och klev in, det var verkligen svart.
" Finns det en nyckel? Om det gör det, ge alla till Willow." Sa han och såg på henne.
"Hon är den enda som får komma in, ifall hon vill." Sa han för att sedan stänga dörren och låsa den.
Gick till sängen och la sig. Tog av sig ringen och la den på nattduksbordet och föll ganska snart ned i dvala.

"Som du ser kommer inte solskeet in även om dörren är öppen. Det är för att det är ett rum emellan."
Hon nickade.
"Ja det finns en nyckel. Hon kommer att få den." Hon såg på honom och lämnade sedan rummet, stängde den andra och återvände till kaptenen.

Han hörde henne någonstans långt borta men detta var behövligt.
Han behövde vila upp sig.