prs yehet & kkaebsong

Försiktigt stödjer Joshua sig mot den äldre och sluter ögonlocken där han sitter i Zihaos famn.
"Jo.. Jag vet," viskar han instämmande och harklar sig lite, halsen gör så förbaskat ont att han inte var vad han ska ta sig till. "Tycker du att vi ska göra slut?" Frågar han efter en stunds tystnad med blicken fäst på sin ring, medan fingrarna leker med kedjan runt Zihaos hals.

”Nej, egentligen inte eftersom att jag älskar dig så förbaskat mycket”, mumlade Zihao och snörvlade till, gömde ansiktet i den andres hår där allting var säkert och doftade himmelskt. ”Vad tycker du?” Kontrade han därefter utan att lyfta upp ansiktet. Vad skulle ens hända om de gjorde slut? Skulle de skiljas för alltid? Skulle det bara vara en paus som skulle komma till ett slut förr eller senare? Tankarna skrämde honom, fick tårarna att spruta ut ögonen ännu värre än förr. Fy fan vilken hemsk dag.

"Jag vill inte... frågan är väl vad vi skulle må bäst över.." Viskar Joshua och kravlar sig fast hos den äldre, gömmer ansiktet mot honom. "Jag tror vi tar för snabba slutsatser Zihao.. vi kan inte ge upp nu. Kanske vi behöver prata med någon om det?"

Zihao drog lite på munnen och började lämna små, ynkliga pussar över den rosa hjässan framför honom.
”Bra, då har vi kommit överens om att ingen av oss vill göra slut. Och helt ärligt undrar jag om någon av oss skulle må bättre av att göra slut”, viskade tjugoåringen. Sedan kunde han inte låta bli att skratta till. ”Prata med vem? Din mamma? En grupp med dödsätare? Det är väl egentligen de två valen vi har i nuläget”, konstaterade han och ruskade på huvudet. ”Vi försöker hålla ut tills kriget är över? Kanske spendera lite tid ifrån varandra under dagarna och så, låter det som en plan?”

Nej, ingen av dem skulle nog må bättre av att de gör slut, allt kommer troligen bara bli värre precis som de gångerna innan.
"Hur ska jag klara mig utan dig.." Viskar Joshua för sig själv där han sitter i Zihaos knä, medan han stirrar på sina egna händer. "Vill du börja med det idag? Att spendera tid ifrån varandra?"

”Jag vill inte börja med det, tror bara att det skulle vara bra för oss. På det sättet kommer det bara bli ännu mer mysigt på kvällarna när vi gosar”, mumlade Zihao med ett blekt leende och började leka med Joshuas fingrar. ”Eller tycker du att det låter som en dålig idé, för isåfall så måste du tala om det för mig”, sade han och nickade allvarligt. Jo, det var viktigt att det här fungerade för dem båda, annars skulle det bara bli pannkaka av alltihop.

Försiktigt lutar Joshua sitt bakhuvud mot den äldres axel, låter ögonen stirra in i den brinnande elden.
"Vi kan nog göra det.." Viskar han lätt, med en liten nick. Varför känns det som att hjärtat gör ont av bara tanken? Det är fånigt, det vet han.. Men av någon anledning känns det möjligt att Zihaos kärlek för honom kommer försvinna så småning om. "Vi kan börja med det."

Fingrarna pillade försiktigt med de rosa lockarna, precis som innan, medan även Zihaos ögon riktades mot de sprakande lågorna.
”Börjar så? Vill du att det här ska leda mot slutet av vår relation eller?” Undrade Zihao samtidigt som tårarna ännu en gång trängde fram. ”Joshua, jag vill inte det. Om det är så du tänker kan jag lika gärna klistra fast mig själv vid dig..skulle aldri överleva utan dig”, rabblade han på samtidigt som rösten tjocknade.

"Jag mena att vi kan börja med det idag, om du vill.. inte att det ska leda till slutet på vårt förhållande." Viskar Joshua förklarande och gömmer sig tätt intill den äldre, medan kroppen ryser av de svala vindarna från fönstret. "Men.. om du någonsin känner för att det ska leda till slutet av vårt förhållande, snälla säg det? Jag antar att jag inte vet hur jag ska bete mig, när jag var med Zach var vin för lite med varandra, när jag är med dig verkar det som att vi är för mycket med varandra.. Jag vet inte vad jag ska göra för att få det att hålla."

”Du, jag vill aldrig att vårt förhållande ska ta slut, okej?” Sade Zihao och virade armarna ännu hårdare omkring Joshua, försökte att rikta sin egen kroppsvärme mot fästmannen. ”Jag tror egentligen att det handlar om att vi måste ägna oss åt lite olika saker. Hm, du har ju ditt målande och pysslande..jag har..ehm..jag kan gräva hål?” Föreslog tjugoåringen med rynkade ögonbryn för stt sedan tystna. Men den tystnaden varade inte länge, då han snart brast ut i världens skratt. Gräva hål? Helt seriöst? Vad tänkte han med egentligen? Vilken otroligt meningslös hobby..herregud.