De utvalda

Ethan sov lugnt hela natten, och på morgonen så klev hna upp utan att väcka Eletha. Hon sov ju så bra...Han satte sig vid sin bord och arbetade på en gång.

Eletha rörde sig inte, hon sov tungt och länge i tron att det fortfarande var natt, att hon hade tid på sig att sova och att Ethan var vid henne.

Ethan arbetade koncentrerat och tyst med att läsa och skriva på papper. Tillslut gick han fram till henne igen bara för att studera sin vackra Eletha.

Hennes ansikte var avslappnat och slätt då hon som, inte ett enda bekymmer syntes. Men sedan började hon vakna och sätter sig häftigt upp då hon ser på Ethan.
"Förlåt, hur länge har jag sovit?" säger hon och tar sig för pannan, att resa sig så snabbt gjorde henne yr.

Ethan log då hon såg så avslappnad ut, och han log då hon vaknade. "Inte så länge...Jag har jobbat ett litet tag bara, du kan sova mer".

Eletha skakade på huvudet och ställde sig upp, "Nej, jag ska hjälpa." sa hon bestämt och det fridfulla var som bortblåst från henne.

"Du behövs inte idag Eletha...Sov eller ta det lugnt" sa Ethan bestämt. Han kunde klara sig själv.

"Jo, jag måste, Ethan du är inte bra än." sa Eletha bedjande utan att reagera på att hon själv inte var det.

"Tror du jag mår bättre ifall du sliter ut dig? Eletha, det får mig att må sämre, ta det lugnt!" beodrade Ethan.

"Kanske inte men du mår heller inte bra." sa Éltha men tystnade han hade beordrat henne och hon hade bara att lyda.