Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade och kramade honom.
"Lucifer håller koll på honom. Vi får hålla extra koll på de andra. Stakars Halo."

Lathan nickade sakta. "Vi får den här Allan saken, överstökad. Sedan fokuserar vi på vår familj. Många kommer vara upprörda över detta." Viskade han. "Dorian har inte sin ring. Han gav den till Halo. Så han kommer sova mycket." Sa han, mest för information.

"Jag tror hon kommer hem om två max tre dagar för oss. Tänk dig vad det är för henne. Hon kommer säkert bli argare på honom "

"Hon kommer vara arg. Och det har hon rätt att vara." Sa Lathan allvarligt. "Jag är också arg. Jag övervägde att skicka iväg honom. "Sa han tyst.

"Vart då?" Frågade hon och skakade på huvudet.
"Låt hans fru uppfostra honom. Vi kanske ska flytta till kanada och börja skolan igen?"

"Bara bort. Jag hade ingen direkt plan på vart." Sa han och suckade. "Men du har rätt. Han är gammal nog att ta ansvar själv." Sa han och skrattade lite. "Skolan? Jag har funderat på om vi ska flytta iväg. Har varit väldigt många i omlopp här på senaste tiden. Skulle vara skönt och ta lite avstånd. Kanske vårt sommarställe?" Log han.

"Ja dessutom är han Halos ansvar till andra hand. Jag tror hon kan ta hand om honom. Det skulle vara underbart. Men vad barnen säger vet jag inte." Sa hon och suckade.

Lathan log mjukt. "Ingen av dem har något särskilt som binder dem här. Jag menar, de har inga särskilda jobb just nu eller någon skola. Så jag tror säkert vi kan få med dem." Sa han lugnt. "Men jag vet att Alexander funderar på att åka runt till kliniker. Så han kommer inte följa med oss. Så jag vet inte vad Allie och Tristan beslutar." Sa han mjukt. "Eller Armelle, hon har några planer med Luci." Sa han ömt. "Kanske blir det så att vi alla särar på oss ett tag?" Sa han tankfullt. "Det är viktigt det också." La han till.

Hon blev lite sorgsen över det han sa men hon nickade.
"Bara Halo och Dorian har två hus då. Ett mindre som bara är hennes där hon kan sparka ut sin make om hon vill sova men ändå låta honom ha tak över huvudet." Hon såg sorgsset på honom.
"Jag är ledsen. Vi är en stor familj och jag vill inte splittras."

Lathan såg på henne och smekte hennes kinder. "Älskade. Du vet att sådana tider gör att de växer. Och vi kan behöva lite tid bara vi också." Viskade han och kysste hennes kinder lätt. "Kommer du ihåg den gången när Tristan seglade jorden runt? Det var bra historier. Eller när Armelle öppnade en djurpark? Av alla saker." Flinade han. "Och Dorian, när han tågluffade genom Europa? Det var väldigt roliga historier som de alla kom med." Viskade han.