Life - Lupple & Medi PRS

"Men som väktare och värdinna är det viktigt för mig att mina gäster mår bra. äter bra och är glad." Hon såg mot Gabriel.
"Ävem om det inte är jag som gör maten." Hon flinade.
"Så Gabriel kan du berätta varför vi åkte hem utan att handla mat?" Hon lade huvudet på sned.

Mi log och kramade hennes hand lätt. "Vi mår bra." Försäkrade hon betryggande innan hon vände blicken mot Gabriel.
Gabriel såg på Olivia och sedan på de andra och flinade lite. "Jag kan ha överreagerat lite gällande en smärta som min blivande fru och mamman till mina barn upplevde." Erkände han.

Hon nickade och skrattade mjukt.
"Men vi hittade väldens sötaste sparkdräkt. Den är i bilen." Hon smekte sedan magen.
Så vill du vara faster eller moster?" Hon såg mot Mi

"Världens sötaste? Åh jag ser fram emot att köpa presenter till flickan." Viskade hon och bet sig lite i läppen. Skrattade till och funderade lite. "Moster Mi. Jag vill nog vara moster." Sa hon leendes och såg mot hennes mage med lyckliga ögon.

"Det kanske är bäst att du är moster med. Hon kommer ha fastrar, kusiner, en farmor och andra släktingar från Gabriel så moster låter bra." Hon log och gick och satte sig i Gabriels famn.

"Den flickan kommer ha vänner precis överallt. Precis som du hade och har kära Olivia." Viskade hon leendes. "Hon kommer inte vara ensam en endaste dag." Fortsatte hon med en glad blick. Gabriel la armarna om Olivia när hon kom och satte sig och pussade hennes kind. Smekte henne lätt över magen.

Hon nickade oc nickade.
"Och få syskon som älskar henne." Hon lutade huvudet bakåt.
"Så vi ska bara äta klart sen ska vi prata om det kommande bröllopet."

Mi nickade. "Och syskon. Hon kommer ha en stor familj." Log hon och nickade sakta. "Ät i lugn och ro du." Bad Mi.

Hon åt upp maten hon hade på tallriken och hon såg sedan mot Ethaan.
"Du ser frisk och kry ut."
Ethan log mjukt.
"Det är ju bra. Mi har varit så snäll." Han skrattade och smekte hennes hand.
"Det är min Mi det."

Mi vände blicken mot Ethan och studerade honom leendes. Kramade om hans hand och såg på Olivia. "Visst gör han? " Viskade hon lyckligt och såg på Ethan igen. Smekte hans kind lätt med andra handen. De hade nog inte tyckt det om de såg hans kropp eftersom många bitmärken syntes. Men det var ju på hans befallning som hon lät dem vara kvar.