PRS Lupple & Medi

"Man får grattulera." Hon log och nickade.
"Jo men så är det ju. Vad ska ni göra i Japan? Vi har förvarnat den japanska byrån åt er så de kommer att överta så fort vi landar så ni vet."

"Tackar." Log han lyckligt och la sedan ned hennes hand igen och lyssnade på hennes ord.
Nickade sakta.
"Okej tack." Sa han och svalde lite.
" Och den byrån är fortfarande lojal?" Frågade han och såg forskande på henne.

Hon log och nickade.
"Den är så lojal den kan vara. Den britiska har vi svårare att handskas med." Hon lade huvudet på sned.
"De på flygplatsen kommer fråga vad hon har gjort. Så hitta på en lösning. Du kan inte säga till vanliga människor att du är en vampyr och det här är min blivande fru som jag dricker från."

"Prata inte om England med mig." Sa han och svalde hårt, det var ett land han var allt annat än nöjd med. Med tanke på allt som skett Willow där.
Han såg på och svalde lite.
" Du får det att låta värre än vad det är." Sa han och studerade Willow ett tag.
"Jag har en lösning. Hon sover. Flygrädd så hon tar sömnmedel innan så att hon kan sova igenom resan." Sa han med ett leende på läpparna.

"Jag ville ge ett exepel. Vi har bättre kominikation med dem sa jag bara. Jag ska se vad jag kan göra. De kommer behöva bevis." Hon såg på honom och tog fram en liten dator och började att knappa in och nickade.
"Så jag ska bara skriva ut ett. Vi har en liten skrivare i såna här nödfall. Det är så bra." Hon log och reste sig.
"Sen har vi sådana sömntabletter tror jag. så visa dem de så blir de bättre."

Dorian tittade på den lilla datorn en ganska lång stund och nickade.
" Bevis är bra. Annars kan jag ju bara ja göra så att alla låter oss passera." Sa han med ett snett flin.
"Men någorlunda lagligt är ju bra." Sa han och la rätt Willows hår försiktigt.
"Kan du få tag på ägandebeviset till huset också, det i Japan- Armelles hus?" Frågade han nyfiket.

Hon såg upp och nickade.
"Jag kan försöka be byrån fixa det. Men det ska inte vara något problem." Hon log och reste sig.
"Som du ser är jag uppe och står. Så järntabletterna var faktiskt bra." Hon pekade på burken.
"Vem skev ut dem tror du?"

Dorian nickade sakta.
" Jag tackar." Sa han leendes och flinade lite. Snurrade på burken några varv.
"Du ser ut att vara i toppskick." Log han och skrattade sedan lågt.
"Alexander, skulle inte förvåna mig." Sa han och skakade på huvudet.

Hon log sakta och nickade.
"Så vila er och säg till om du vill ha mer blod." Hon nickade och lämnade utrymmet.

"Jag säger till." Sa han leendes och följde henne med blicken för att sedan ta upp papper och penna och började sakta och noggrant måla av henne, när hon sov.