Skriva av sig-tråden

Mjo, jag vet ju även själv att jag i själva verket inte behöver gå ner i vikt eller bli smalare, utan tvärtom; enligt mitt BMI är jag precis på gränsen till underviktig.

Men så ställer jag mig framför spegeln och ser något helt annat och allt detdär logiska som jag egentligen vet bara försvinner.

Tack ♥

reckless Jag vet precis hur det känns!
Jag har varit underviktig hela mitt liv och ändå så kom den där fettfyllda bilden fram i spegeln. Jag lekte verkligen med mitt liv ett tag och jag förstår fortfarande inte hur nära det var att jag faktiskt dog. Så snälla, fortsätt inte att leka med livet :c Det är inte värt det. Ta hjälp av någon, annars kommer den fettfyllda bilden hålla sig kvar desto längre och rota sig fast ännu djupare! ♥ För som sagt, du vet innerst inne vad som är rätt.

Knizzlare: Men försök. Man mår bättre efter ett tag av att inte gå runt och vara arg hela tiden. Du kommer ångra dug om du spenderar hela ditt liv med att hata någon. Om du inte vill förlåta nu, så behöver du inte det. Men ha det alltid i baktanken, och glöm inte det.

Tramptass96: Vad skönt att höra. Jag hoppas verkligen att det får vara bra under en längre tid nu. Bara komma ifrån världen ett tag kan vara mycket skönt. Kanske har du fått lite mer energi och ork nu att ta dig igenom de veckor som är kvar innan det blir långledigt.

AlexZz: Det är fint att du bryr dig så mycket om dina vänner tycker jag. Att du verkligen bara vill dem väl. Men allting kan bli för mycket, och det har du kanske märkt. Det händer saker i livet, och vi kan inte alltid ändra på dem. Ibland händer det bra saker, och ibland mindre bra. Allt vi kan göra är att göra det bästa av den situation som uppstår. Försök att inte oroa dig så mycket. Dina vänner kommer inte tas ifrån dig, inte om du visar dem hur mycket du bryr dig. Du vet att alla inte hatar, innerst inne vet du det, även om det ibland kan vara svårt att se. Kanske är din oro något som går att prata ut, det hjälper faktiskt ibland. Kanske kan någon släkting hjälpa, någon som du litar på. Nära familj, vän eller någon annan i din närhet.

Isabelle Silvercloud: Men du, ge inte upp hoppet än. Var med så länge det bara går, och du ska veta att vi alla tänker på dig och håller tummarna för att han kommer att bli fullt frisk. Jag förstår verkligen att det inte är lätt, jag har själv förlorat många nära i just cancer, och det är verkligen en hemskt sjukdom. Men den tar faktiskt inte alla, och tänk, att din pappa kan vara den som faktiskt klarar det. Var där så mycket du kan, och lev livet med honom. Det är inte över än, och det blir förhoppningsvis många långa fina år som ni får ha tillsammans. Håll modet uppe, in i det sista, för det finns alltid en chans.

reckless: Men usch då. Försök att inte lyssna på din mormor, för vad hon säger har absolut inte någon betydelse alls. Klaga på någons utseende är lågt, och jag tycker att du ska säga till din mormor att du inte tycker om att hon gör så. Och om det känns svårt, så säg det till din mamma så kan hon föra det vidare. Inte ska du känna att det känns jobbigt med din mormor för att hon säger sådana saker.
Jag förstår verkligen att hennes kommentarer inte förbättrar din självkänsla, jag skulle inte tro att det förbättrar någons. Men låt det inte påverka dig. Du är fin precis som du är, och det där med att sluta äta är bara nonsens, det leder inte till någon bra alls.

Nessie00: Jag har alltid funnit att det bästa sättet är att låta tiden få gå, och bara låta allting dö ut. Men det kanske inte fungerar i ditt fall med tanke på hur kort tid som är kvar. Men under sommaren kanske du glömmer honom, så om du verkligen inte vill hålla på med det mer, så försök att bara undvika honom så mycket som möjligt. Att bli påmind av närvaron är att bli påmind om den förälskelse man har.
Men du skulle alltid kunna fråga honom igen, chansen finns alltid att det är ömsesidigt. Vissa människor visar attraktion på ett otroligt konstigt sätt ibland.
Försök att inte se på dig själv som olyckligt kär. Se på dig själv som ser något fint i en annan människa. För det är en fin egenskap att kunna göra det.

Somnium: Det är verkligen inte ett okej beteende din pappa har, och det är inte trevligt mot dig och din bror alls. Han behandlar er på ett sätt som inte är okej som förälder, och för det så får ni lida en hel del. Jag tycker att du ska ta upp detta med din mamma. hon är trots allt din andra vårdnadshavare, och om de har delad vårdnad om er (jag vet inte hur det ser ut i just din familj) så måste ju hon se till att det fungerar för er. För som det är nu kan det inte vara. Alla barn/ungdomar har rätt till sina föräldrar, och så ska det vara. Jag tycker inte det är bra att du ska gå och må dåligt över detta. Det måste förändras. Tala med din mamma och berätta hur du känner inför detta, så kan ni diskutera vad ni kan göra åt det.

_______

Usch, jag mår inte bra över detta alls. Idag skippade jag ett av mina möten med dessa människor som ”ska hjälpa mig”. Jag vet inte varför jag gjorde det, man jag antar att det bara kändes som fel ögonblick att göra det, och dessutom hade jag aboslut ingen lust. Jag vet att jag ska gå det om jag får typ jag vet inte hur jag ska beskriva det, men typ tankar på att dö och liknande, men när det kom på eftermiddagen struntade jag att gå också. Då kändes det helt rätt, men nu känns det så jäkla fel. Tanken är att jag ska ha möte på torsdag igen, men vi skulle bestämma tid och sånt idag, och nu har vi inte gjort det, och jag vet inte vad jag ska göra. Usch, jag hatar verkligen allt detta. nu hoppas jag bara att de ska glömma bort mig, och att allt ska återgå till det normala. men så klart kommer det inte att göra det. De kommer inte att glömma, inte nu när så många är inblandade. Nej, jag vet verkligen inte vart jag ska gå nu.

lillamymin
Tack..
Men det är ju just det att de enda jag faktiskt litar på är de på mugglis.. X_x''

lillamymin: Jag ska försöka, men asså, ja, jag har typ förlåtit personen x)

Jag är inte bitter, nej nej, absolut inte. Aldrig bitter, inte jag!
Hur mycket trodde ni på det där? Eh, ingenting I guess. Känner mig inte särskilt övertygande these days. Tänker inte skriva något djupt skit om mina förtvinade känslor, det blir bara irriterande att läsa, och skriva för den delen.

Jag blir irriterad på värmen och allt sommarsnack. För vet ni vad det innebär? Nyförälskade personer med sommarflirtar. Ugh, jag orkar inte. Tog bilen ner på stan idag när jag skulle handla och överallt kryllade det av pojke/flicka som höll handen, ute på sina romantiska promenader. Avundsjuk? Nej absolut inte, spring runt där ute i värmen och dela handsvett, gör det bara! Det värsta var ju dock inte det. Nej, absolut inte! Det värsta var, håll er i hatten nu! En av dom där miljoner paren var min stora förälskelse och hans flickvän. Det gjorde så fruktansvärt ont. När jag åkte förbi dom så stannade mitt hjärta, BOKSTAVLIGT i några sekunder innan det började klappa som en jävla hålslagare i bröstkorgen. Det gjorde ont. Mina ben skakade så mycket att jag knappt kunde hantera pedalerna på bilen med fötterna. Det mest underbara var ju att jag såg dom en gång till, påväg hem från affären igen... NÅGON HÖGRE MAKT MÅSTE HATA MIG!

Det jag blir mest irriterad över är att jag känner såhär. Jag blir inte kär, inte såna som jag. Jag borde inte vara kär i honom, jag vill inte vara kär i honom, jag har aldrig kärleksbekymmer för jag bryr mig inte om kärlek, kärlek är lame. Orkar inte känna en enda dag till, slå av min känslor tack! Han vet dessutom vad jag känner och han har även känslor för mig, vilket gör det superextramycket jobbigare. För jag kan inte släppa att om dom en dag skulle göra slut - så vet jag att han kommer till mig och då får jag inte vara upptagen!

Kintsugi, expelliarmus och lillamymin: Tack hörni, det värmer Kram ♥

AlexZz: Men vet du, det tycker jag inte är något fel på. Du har vänner här, och det kanske räcker för stunden. någon gång kanske du måste finna nya, men just nu kanske det räcker med dem du har här. Och kanske kan du snacka med någon av dem här? För de är jättebra lyssnare de med, det kan jag försäkra dig om.

Knizzlare: Men det är bra det. Det kanske inte har gått fullt ut, men det behöver det inte göra än. Du kan faktiskt låta tiden få gå lite. Man behöver inte förlåta fullt ut på en gång, man kan göra det lite i taget. Liksom i små portioner. Det låter galet, men det fungerar. Börja med att prata med personen lite. Och sedan långsamt bygga upp en tillit.

expelliarmus: Du, det är inget fel på känslor. Känslor är det som får oss att orka, att vilja och att våga. En människa tom på känslor klarar inte av något av det där. Känslor får oss att fundera, men de får oss också att förstå. Kanske inte på ett logiskt sätt, men på ett sätt som gör oss modigare och mer rättvisa mot oss själva och andra. Sluta med att vilja förtrycka kärleken, kärleken är något fint ock vackert. Det visar att vi bryr oss om varandra och vill varandra väl. Den är medmänsklighet och förståelse. Det är fint att du bryr dig om en annan människa, att du vill vara nära en annan människa. Det är inget något dåligt. Jag tycker verkligen att det är en fantastiskt egenskap att kunna älska, det är faktiskt inte alla som får känna så, även om många får det.
Jag förstår verkligen att det inte är lätt att se honom med någon annan. Men livet har sina motgångar, och vi får alla en dusch av dem ibland. Och tyvärr får vissa mer och andra mindre. Men våga bara ge upp hoppet. Det får du verkligen inte göra på några villkor. Det blir din tur, kanske med honom eller kanske med någon annan. Men det får tiden bestämma, och inte du, inte denna gången. Allt man kan göra är att leva så länge, leva så bra man kan, och sedan får livet tala om för en vad det har tänkt ut för en.

lillamymin: Jao, tack! :3

lillamymin
Tack ♥