De utvalda

Ethan funderade kort, skulle han berätta allt? "Jag tror hon kan ha hjälpt den som förgiftade mig...Du får försökta ta reda på om det är sant, om du vill då".

Hektor nickade med stora ögon. "Fråga inte rakt ut, var vänlig mot henne. Hon gjorde det säkert inte med flit eller ovetandes. Om det var så är det inte hennes fel och vi kan erbjuda skydd." sa Eletha och log lätt. En supande fader kunde vara orsaken till det hela.

Hektor nickade igen och Ethan strök honom över håret. "Tack...Om du får veta något intressant så säg till någon av oss. Okej?". Han nickade igen.

"Jag lovar far." sa Hektor och kramade om honom innan han försvann och lämnade dem ensamma.

Ethan kramade honom tillbaka och log stort även då han var borta. "Min fina pojke..." mumlkade han.

"Han är fin." log Eletha och la armarna om honom bakifrån, "Och du med." viskade hon i hans öra.

Ethan log och vände sig om mot henne. "Du är den finaste...". Han kysste henne lätt.

Eletha log, "Nu tycker jag du jobbat klart för idag och ska äta." sa Eletha bestämt till honom, han såg så blek ut.

"Visst...". Ethan gick med på det och la ifrån sig allt. Han ringde på en tjänare som kom upp med en bricka med mat.

Eletha tog emot brickan och satte den på den tjocka fällen framför brasan. "Tänkte vi kunde sitta här." log hon och vinkade till sig honom.