Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och såg sedan på Gabriel.
"Jag kan ta mig ner." Hon smekte hans kind.
"Så du hörde allt? Du är en elek tjuvlyssnare." Fnittrade hon mjukt.
"Hoppas det blir gott." viskade hon och reste sig upp.

Gabriel flinade och pussade hennes panna igen. "Jag hörde allt. " Viskade han och och skrattade lågt. "Det tror jag att det blir." Log han och gick i förväg ned till köket igen.

"hur ska jag kunna ha hemligheter då?" sa hon och låtsades vara upprörd.
"Vem ska kunna höra?" Hon slog till honom mjukt på armen.
"Åh sluta." viskade hon mjukt.

Han flinade lite. "Åh så du vill ha hemligheter? Men älskade?" Frågade han roat och kysste henne mjukt. "Jag ska sluta att tjuvlyssna." Log han.

"Jag måste kunna ha hemligheter. " hon såg på honom med ett leende.
"Du ska bara inte lägga dig i när vi pratar om vårat bröllop. Vi ska säkert diskutera något hemligt."

Gabriel nickade sakta. "Det kanske är hemligt eller så berör det mig också. " Sa han leendes och smekte hennes kind. "Jag hörde inte något hemligt." Log han. "Hon sa ju inget specifikt." Fortsatte han.

Med en suck log hon svagt.
"Åh bortförklaring va?" sa hon och skrattade.
"Men ja gon sa inget speficikt." Med en smekning rörde hon vid hans kind.

Han skakade lite på huvudet. "Jag ska sluta att lyssna på dina konversationer älskling, känns det bättre?" Log han och vände sedan blicken mot källardörren när den öppnades och där stod Mi. Iklädd en vacker långklänning med Ethan vid sig.

Hon skrattade och kramade om honom.
"Lite. Det känns oerhört bättre." Viskade hon och såg mot mi och Ethan.
"Åh hej!" Hon sprang fram och kramade dem båda.
"Det är snart mat och det finns mat till alla som vill."

Mi kramade henne tillbaka och log stort. "Hej." Sa hon leendes, glatt och släppte varsamt taget om henne. Gabriel log mot dem och dukade fram ytterligare en tallrik till Ethan.