De utvalda

(Jag uppfattade frågan som om man först skulle skräpa ner, sedan låta folket städa upp? Missuppfattade jag? xD)

"Det kanske vore något" mumlade Ethan något frånvarande utan att veta vad han svarade på. Han hade nya papper och reste sig plötsligt och såg ut genom fönstret, Simon och Hektor lekte på gården.

(Nja...att det redan var stökigt och att någon måste göra nått åt det xD och sen fortsätta hålla rent xD)

Eletha nickade men var inte påstridig, Ethan lyssnade inte på vad hon sa.

(Aha xD)

Ethan studerade sina söner ett tag. Vina såg han också, hon stod på andra sidan gården och pratade med någon tjänare...
Han satte sig igen och suckade lågt.

"Hur är det?" sa Eletha ömt och kom och la armarna om honom. Hon kysste lätt hans nacke.

Ethan ryste lätt av kyssen men slappnade av mer. "Jag är orolig, tänk om någon försöka förgifta mina söner? Eller kanske dig?".

Eletha såg en lång stund på honom innan hon verkligen fattade vad han menade. "Ja....." hon sa inget mer, vad skulle hon säga? "Det kan ske och inte ske." sa hon endast.

Ethan tog hennes hand och kysste den lätt innan han la den mot sin kind. "Jag hoppas det".

"Det blir nog bra." sa hon bara, för inget annat fanns att säga. Hon gäspade lätt och försökte få handen att sluta darra.

Ethan nickade och fortsatte med papprena. "Den som förgiftade mig kanske är långt borta nu...". På ett sätt vore det bra.

"Kanske frågan är mer varför." sa Eletha Och satte sig åter ner blundade lätt och masserade tinningarna.