Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och såg på honom.
"Åh det låter underbart." Hon nickade.
"Med potatis då hoppas jag." sa hon och öppnade hans dörr.

Gabriel log roat och nickade. "Med potatis såklart." Viskade han och smekte hennes kind. "Jag kör hem bilen på en gång. Vi ses där." Log han och kysste henne mjukt.

Hon skrattade och gick upp mot linneskåpet och gick in. När hon var hos sig gick hon och lade sig i sängen i väntan på Gabriel.
Hennes ögon föll ihop och hon hade snart somnat.

Han gick till bilen och satte sig i den och backade ut den och vände runt för att köra den mot hennes hus. Han hoppades att allting han behövde till maten fanns hemma hos henne.

Hon sov i sängen, hörde knappt att han kom och vände sig i sängen.
Hennes mobil ringde och hon satte sig upp och såg sig om.
"Vart är mobilen?" Frågade hon och kände efter den. Till slut hittade hon den och svarade tröttsamt.
"Hallå? Mi?"

Gabriel hade ganska snart kommit hem till henne och insett att hon somnat och låtit henne sova. Köttgrytan stod och puttrade och potatisen var skalad. Det var bara och koka dem om en stund. Han hade också påbörjat en fin dukning men när hennes telefon ringde så stelnade han till. Vad handlade det om? Var det något allvarligt?

Mi var den som hade ringt men hon såg lite förvirrat på klockan, varför sov hon så tidigt? Det var ju inte ens kväll ännu. Men sedan förstod hon. Graviditeten. "Hej Olivia." Sa hon ömt. "Jag ville mest bara ringa och se så att du mådde bra och allting. Det verkar dock som jag har väckt dig. Jag ber om ursäkt." Fortsatte hon och satte sig på sängkanten till sin säng och stirrade ned i golvet.

"Åh Mi nej det gör inget." Hon skrattade.
"Jag blev lite trött. Klockan är inte ens 2 och jag sover som jag vore 80." Hon skrattade.
"Jag mår bra. Det är inget att oroa sig för." Hon tystnade.
"Kommer du hit eller?"

Mi skrattade lågt och tittade uppåt. "Du om någon har rätt att sova." Sa hon roat och drog handen igenom håret. "Gärna, skulle vilja prata lite med er om bröllopet. "Log hon.

Hon skrattade.
"Men jag ska ju sova på kvällen." Hon flinade svagt.
"Kom genom portalen. Dörren är öppen och sen kan du få se vargrummet. Det är som förbytt. Du kommer inte tro dina ögon."

Mi log roat. "Det kommer du också göra." Sa hon och nickade. "Jag kommer strax. Vi syns då." Log hon och la på innan hon reste sig upp för att välja ut en passande klädsel.

Gabriel tog sig upp till sovrummet och satte sig på sängkanten intill sin älskling. "Vill du följa med ned? Jag är inte klar med maten ännu men jag ville inte väcka dig riktigt ännu." Förklarade han och pussade hennes panna.