prs yehet & kkaebsong

Kroppen faller ner mot sängen igen, medan Joshua hostar något förskräckligt, usch.
"Inte mitt fel att den var så god.." Mumlar nittonåringen med hes röst och nafsar till Zihaos tröja än en gång innan han gömmer ansiktet mot hans bröstkorg. "Du dreglade i mitt hår... Det är faktiskt värre." Påpekar han sömnigt och sträcker sig efter sina glasögon.

”Mhm, men det är inte mitt fel att ditt hår är så bra att dregla över”, kontrade Zihao med ett litet skratt och slingrade armarna omkring Joshua. ”Har förkylningen blivit värre eller? Vill du att jag ska hämta någonting? Typ en kopp te, choklad, halstabletter? Vad som helst, det är bara att säga till”, mumlade han därefter med lätt rynkade ögonbryn och oroliga ögon. Nittonåringen såg verkligen inte frisk och kry ut..raka motsatsen faktiskt.

Ett leende stryker sig än en gång över läpparna, det är gulligt och rart att de äldre bryr sig så mycket om honom. Men det är ju faktiskt Joshuas egna fel att han blivit så nedrans förkyld och sjuk.
"Det är okej Zihao, jag vill ju gosa med dig." Mumlar nittonåringen och lämnar en liten puss på sin fästmans kind. "Kanske får ropa på Samuel, han kanske får gå och hämta åt mig."

Fingrarna pillade förstrött med de rosa lockarna, försökte reda ut dem efter nattens gång.
”Om du ropar på Samuel kommer du bara bli skyldig honom ännu mer”, påpekade Zihao och följde Joshuas exempel genom att lämna en puss på den yngres kind. ”Är inte ens sjuk, så det är inga problem för mig att springa några små ärenden..förhoppningsvis sover de flesta ändå fortfarande”, fortsatte tjugoåringen med ett blekt leende. ”Vet att du vill ha te, för det vill du alltid ha.”

Joshua skrattar lätt, vilket kanske inte var så smart då det bara blir ett kraxigt läte.. jävla förkylning.
"Du känner mig väldigt bra." Viskar han och lämnar en lätt kyss på Zihaos läppar, innan han nickar. "Okej.. Jag får helt enkelt mysa med Haru sålänge." Jo, Haru är rätt varm så det ska nog kunna lösas. "Te vill jag såklart ha.. även om svälja kommer bli ett helvete så skulle en toast sitta bra också. Kanske choklad...."

”Så..en skål med chokladpudding, en kopp te och en toast?” Undrade Zihao med ett lätt roat leende och satte sig upp. ”Vad vill du ha på toasten? Bara ost och smör eller?” Fortsatte han och reste sig upp, sträckte armarna över huvudet innan han plattade till det rufsiga håret. Snart skulle han nog behöva klippa det, då det började bli alldeles för långt och svårt att hantera. Men den uppgiften kunde vänta tills en annan dag, då Joshua kunde hjälpa honom. Annars skulle allting bara bli pannkaka, om inte ännu värre.

Den äldres ord får Joshua att stirra upp på honom, innan han drar täcket över ansiktet.
"Döm lagom, choklad brukar hjälpa mig mot halsont." Påpekar han gnällande och vänder ryggen mot Zihao och drar istället Haru intill sig. "Mm.. smör och ost blir bra."

”Äsch, jag dömer dig inte, Joshua”, sade Zihao och himlade med ögonen. ”Somna inte om nu bara, för då kan du ge dig fan på att jag kommer väcka dig”, konstaterade han därefter, innan han slank ut genom dörren och vidare nerför trappan med lätta steg. Samtidigt som tjugoåringen smög nerför trappan, bad han tyst för sig själv om att ingen annan skulle ha vaknat ännu. Det var ju försvisso ganska otroligt, eftersom klockan troligen började närma sig tio på morgonen, men ändå. Drömma kan man alltid göra.

"Inte? Du lät dömande." Gnäller Joshua tyst för sig själv, innan han skakar på huvudet åt den äldres ord. Med en suck gömmer han ansiktet hos Haru, och börjar försiktigt att gnaga på en av de lurviga öronen. Herrejösses, vad håller han på med? Visserligen hade Zihao sagt att han inte skulle somna om.. Men han vill bara vila ögonlocken en liten stund, han är faktiskt väldigt trött, och väldigt, väldigt hungrig.. plus förjävligt sjuk.

Utan att våga lyfta blicken från golvet, tassade tjugoåringen ljudlöst in i köket, där han började plocka fram allting som behövdes för att göra ta, toast och chokladpudding. Egentligen hade han igen aning om vad han höll på med, minst när det kom till chokladpuddingen, men det flöt ändå på hyfsat. Tyvärr dröjde det inte länge förens han råkat ha sönder en skål av keramik och en temugg. Bra jobbar där, Zihao. Irriterat skakade han på huvudet och böjde sig ner för att städa upp röran. Totalt jävla värdelös, precis som vanligt.