De utvalda

"Jag är inte döende! Jag kommer bli bra och jag tänker arbeta! Du kan inte stoppa mig!". Ethan satte sig upp igen och reste sig frrån sängen.

"Då följer jag med." sa Eletha bara, att hålla ögonen på honom var viktigt. Hon ställde sig upp och följde med honom.

Ethan suckade, men han fick nog ge sig nu. "Okej, men du får äta mer, och dricka mindre kaffe". Han gick in till sitt kontor och satte sig.

"Du med." sa Eletha bara, lika envist och tog demonstrativt en apelsin och började skala innan hon satte sig i en av stolarna runt skrivbordet.

Ethan tog ett nytt äpple och tog några tuggor. Han började samtidigt plocka bland några papper. "På eftermiddagen börjar jag förhöra alla igen, jag börjar med de i köket".

Eletha nickade, hon höll sina händer hårt om apelsinen ty de darrade då koffeinet lämnade hennes kropp och hon längtade efter mer. Hon tog en apelsinklyfta och började läsa rapporter.

Ethan hade snart ätit halva äpplet då han la ifrån sig det. Han fortsatte läsa och skrev på sin namnteckning på några av papprena. "Ska förhöra min familj nog också...Vina var ju i samma rum..." mumlade han.

Eöletha nickade, "Tror inte det kan vara hon, hon var orolig för dig. Men man vet inte.......skådespel." mumlade hon fram och åt upp apelsinen för att göra honom nöjd.

"Kanske...men hon kanske såg något annars". Ethan la undan papperna och suckade djupt. Arbetet var tråkigt men han ville göra det.

"Mmmm." sa Eletha och nickade frånvarande då hon läste sitt papper. "Tror du inte du skulle kunna ändra stadens renlighet, smuts och skräp på gator och i gränder och vattnet blir tillsist odrickbart. Om man tar de som lever på gatan ger dem mat och husrum samt att de får städa så slår man två flugor i en smäll?" säger hon frågande och ser upp på honom.