Life - Lupple & Medi PRS

"Det är vad du egentligen önslar." sa hon och log mot honom.
"Jag mår bättre redan." Hon slöt ögonen och suckade.
"Men du tror mig inte?"

Han såg på henne och skrattade lågt. "Det kan stämma. Det kan vara min önskan." Viskade han roat. Det stämde nog. Han var kanske lite väl...orolig. Men hon bar på ett barn, hade han inte då rätt att vara lite extra försiktig och orolig. Han klev snart in hos läkekvinnan och satte ned Olivia i en fåtölj och kvinnan såg på dem en stund innan hon vände blicken mot Olivia. "Väktare." Log hon och neg lätt innan hon satte sig framför henne på en stol. "Vad för dig hit?" Frågade hon lugnt.

Hon smekte hans kind och slog sig ner.
"Jag fick som ett hugg eller slag på min högra sida. Ungefär här."
Hon visade med handen och såg mot Gabriel.
"Om du har något att tillägga så gör det din klumpiga varg." Hon log mot honom och lutade sig tillbaka.

Gabriel nickade allvarligt. "Hon sa att det gjorde ont. Och det är först nu det är bättre." Sa han lite stressat och gick några cirklar i rummet. Kvinnan såg på honom en kort stund och sedan tillbaka på Olivia. "Händer det ofta?" Frågade hon lugnt.

Hon skakade på huvudet och suckade.
"Nej det var första gången. Jag sa att det inte var något farligt men han tror det." Hon log mjukt.
"Så vad tror ni?"

Kvinnan skrattade lågt och nickade. " Du trodde helt rätt. Det är inget allvarligt. Mycket händer med din kropp nu och du kommer känna många olika saker." Förklarade hon med ett mjukt leende.

Hon vände sitt huvud mot Gabriel och log.
"Se jag hade rätt." Hon tog kvinnans händer och log.
"Tack så mycket för din vishet. Om något händer kan jag komma till er? En mänsklig läkare från stan kanske inte förstår min kropp lika bra nu när min make kommer bli en varg.."

Hon log och kramade om hennes händer. "Du är alltid välkommen hit. Jag hjälper gärna till." Log hon. "Du kommer ha en normal graviditet. Även om din make inte är helt normal." Sa hon leendes.

"Åh det var skönt att höra." Hon skrattade.
"Han är aldrig normal." Hon log och reste sig.
"Så ta hand om er." Hon såg mot Gabriel.
"Ska du inte tacka henne?" Hon höjde ögonbrynet.

Hon skrattade lågt och nickade. "Ta hand om er. "Log hon och släppte taget om hennes händer. Hennes förvånade blick avslöjade att Olivias tillsägelse inte var något hon förväntat sig. Gabriel såg på sin älskling och nickade. "Självfallet." Sa han och vände sig mot henne och gick fram mot henne. Tog hennes hand. "Tack du med helande händer." Viskade han och kramade hennes hand innan han släppte taget och vände runt och tog med sig Olivia ut. Kvinnan stod där och studerade dem båda med nyfiken blick. "Alltid till er hjälp." Svarade hon leendes.