PRS Lupple & Medi

Hon log bara och kände magen kurra och rodnade.
"Jag borde äta." Viskade hon och svalde. Såg skamset ner.
"Kan jag få sitta i din famn och äta? Jag känner mig mest säker i din famn." Hon så upp och log igen.

Han hörde hennes mage och tänkte tillkalla flygvärdinnan men Willow avbröt hans tankar genom att verka skamsen över hennes hunger.
Han förstod det inte alls.
" Då ser vi till att du får i dig nått." Sa han och skrattade sedan mjukt.
Höll ut sina armar.
" Såklart du får sitta hos mig." Sa han och log brett.
"Mat. Vi behöver mat." Sa han mot flygvärdinnan som stod en bit bort och log sedan mot henne.

Hon kom snart ut med en bricka och ställde den vid henne.
"Tristan har lagat det. Eftersom det här är privat så går vi emot reglerna lite." hon log och nickade.
"Ropa om det är något."
Willow började att äta och hon såg sedan på Dorian.
"Det är gått även i luften. Jag trodde den skulle tappat smaken." Hon svalde.
"Det är så gott." Hon log och tog brickan i knät och lutade sig tillbaka och åt vidare.

Dorian bländade av ett charmigt och tacksamt leende på kvinnan och nickade åt hennes ord bara och ropa.
Han la sedan sina armar om Willow och lutade huvudet mot hennes axel och studerade maten.
" Det är bra att det är gott." Sa han och drog in doften av det- det luktade inte helt fel men inte heller jättegott.

Hon åt under tystnad och nickade.
"Jag älskar din brors mat. Jag älskar din systers kläder och jag älskar dig för ditt beskydd. Ni är den familj jag alltid velat ha." Hon vände sig mot honom och stoppade in mat i munnen och såg in i hans ögon.

Dorian skrattade lågt och nickade sakta.
"Och vi alla älskar dig - men jag älskar dig nog mest." Viskade han och nickade.
" Du har hittat den." Log han och smekte hennes kind mjukt och pussade hennes panna.

"Varför skrattar du?" Hon såg sorgsen ut.
"Jag berättar något jag älskar och så skrattar du.." Hon vände bort ansiktet och åt upp snabbt och lutade sig tillbaka.
"håll om mig. Jag vill ha dig nära mig."

Dorian såg på henne och svalde hårt, var inte riktigt så han menade.
"Jag menade inte så Willow, jag tyckte bara det var gulligt. " Sa han och smekte hennes rygg saka.
"Var inte arg." Bad han och la sedan armarna tätare omkring henne och pressade henne ömt bak mot sig.
"Älskar dig."Viskade han.

"Jag är inte arg." Hon fnissade och vände sig mot honom och lade ner gaffeln, kysste honom passionerat och såg in i hans blick.
"Jag älskar dig mer än vad du anar."

Dorian var inte riktigt beredd på hennes kyss så när han väl besvarade den var den kanske mer passionerad än vanligt.
"Älskar dig mer." Viskade han och kysste henne mjukt på läpparna.
"Ät nu min sköna." Viskade han och smekte henne över midjan sakta.