prs yehet & kkaebsong

Joshua skakar lätt på huvudet, och ställer ifrån sig sin lilla bruk med härliga aftereight.
"Zihao, ingen tycker det, ingen. Visserligen har Julian sagt något dumt, kanske du uppfattade det på ett annat sätt än vad han menar. Men varken jag, Samuel, Yaosu, Weimin, mamma, Andrew, Jayden, Anthony, Weasley tvillingarna, Jordan eller Julian tänker så om dig. Jag vet mycket väl hur det kan vara att hata på sig själv, men jag har insett att medan jag hatade på mig själv, som jag trodde att alla andra också gjorde, att det faktiskt bara var jag. Snälla, försök att inte tänka för mycket på det." Mumlar Joshua och stryker händerna över Zihaos rygg.

”Hur vet du det, Joshua? Har du gått och frågat dem alla om de tycker att jag är värdelös eller inte?” Undrade Zihao med en snyftning och tittade upp mot den yngre, fortfarande med tårarna slingrandes nerför kinderna. ”Usch, varje gång jag ens ser på Julian vill jag bara..” Med ett stön, gömde han ännu en gång ansiktet i Joshuas axel. Vill jag bara slita honom i stycken. Avslutade han för sig själv och bet ihop käkarna. Tjugoåringen hatade Julian för tillfället. Visst hade även Zihao betett sig som en riktig idiot och försökt stjäla Haru och sådär, men det deb andre sagt hade varit betydligt slagkraftigare och grövre. Usch, han skulle aldrig lämna Joshuas rum igen.

"Jag vet det då jag är väldigt duktig på att läsa av folk, och för att jag tänkt på liknande sätt som du gör nu." Berättar Joshua och lutar sig bak från Zihao, för att stryka bort hans tårar. "Litar du på mig? För vi älskar dig jättemycket Zihao, även om du gör saker som är mindre accepterande, men det gör vi alla." Viskar han och lutar sin panna mot den äldres. "Varje gång du ser Julian, ta djupa andetag. Det kommer att bli så mycket bättre."

Mycket riktigt var Joshua en sann gud när det kom till att läsa av folk, men tänk om han hade fel? Nej, nittonåringen hade aldrig fel, punkt slut.
”Vill du veta en sak? Alla älskar dig betydligt mer”, viskade Zihao och lämnade en liten puss på den yngres näsa. ”Allt som finns att älska hos mig är dig, och jag älskar dig så förbaskat mycket att jag inte ens vet vart jag ska ta vägen”, fortsatte han och snörvlade ännu en gång till, innan han log blekt. ”Tror helt ärligt att det är bäst om du typ binder fast mig någonstans när vi ska prata med Julian, kan inte garantera att jag inte kommer vilja mörda honom.”

"Zihao, du har så himla fel.. en dag kommer du förstå det själv du också." Viskar Joshua med ett varmt leende, och stryker fingrarna över de röda lockarna. Försiktigt sluter han ögonlocken medan han tuggar på sin bit mintchoklad, känner hur förkylningen blir allt värre tillsammans med halssmärtan. " Jag tänker inte binda fast dig, ska du veta."

”Kan binda fast mig själv isåfall”, påpekade tjugoåringen och sneglade snett mot Joshua. ”Har förkylningen blivit värre eller? Du ser inte speciellt pigg ut”, fortsatte han oroligt och satte sig upp. ”Ska jag gå och hämta en alvedon eller något? Halstabletter? En värmekudde?” Även om Zihao inte hade någon lust att gå ner för att hämta någonting, så kom han i alla fall med förslaget. Vad som helst gör nittonåringen, det var kort och gott hans personliga lag.

Försiktigt lutar Joshua både sin panna och näsa mot den äldres, jösses vad febrig han känner sig. Om han nu ställer sig upp, kommer han definitivt att svimma.
"Det är okej Zihao.. den må ha blivit värre, men jag vill fortfarande gosa med dig." Mumlar han med ett svagt leende, att svälja chokladen gör tyvärr ont. "Jag vet ju faktiskt att du inte vill gå ner, så jag klarar mig."

Det ser inte ut som om du klarar dig vidare bra, tänkte Zihao för sig själv innan han lindade armarna omkring den smala kroppen.
”Går mer än gärna ner och hämtar vad som helst om det får dig att må bättre..” protesterade han tyst och strök några fingrar över de rosa lockarna. ”Du måstr säga till om du fryser, okej?” Mumlade han sedan och studerade den yngre med oroliga ögon. ”Och självfallet måste du säga till om du börjar känna dig ännu sämre..”

"Men det är ju bara du som kan få mig att må bättre," påpekar Joshua med ett löjligt leende på läpparna, Gud så klyschigt. Försiktigt lämnar han en liten kyss på Zihaos läppar innan han sluter ögonlocken. "Det går nog bort om ett tag, ingenting att oroa sig över."

”Äsch, jag kanske kan få dig att må psykiskt bättre, men har inte några superkrafter direkt”, sade Zihao med ett litet skratt, efter kyssen. Hela deras relation hade ju humörsvängningar som hette duga, jösses. För några minuter sedan hade de bråkat med varandra och nu låg de och gosade med varandra. ”Du borde sova. Allting som hänt under dagen har bara varit jobbigt och påfrestande”, mumlade han och fortsatte stryka fingrarna över de rosa lockarna.