Little J
Elev
|
Vad pie:as?  (Vad görs? Försökt gör d lite pieigt  )
 
7 maj, 2014 17:00
|
Kim Potter
Elev
|
Skrivet av Trädkatten:
Ooooooch... *trumvirvel* JAAG!
Yay c-: Vet ni 3 andra som tycker om att rita? x'3
7 maj, 2014 17:02
|
Safir
Elev
|
Åh herregud vad jag har sprungit x.x'
Jag och några kompisar körde röda vita rosen i skogen och jag snubblade över en massa grenar + en omkullfallen gran när jag försökte komma undan det andra laget. Fast jag lyckades, de såg mig inte 8D Happy c':
7 maj, 2014 17:04
|
Kim Potter
Elev
|
Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
7 maj, 2014 17:09
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Kim Potter: Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
Sure
7 maj, 2014 17:09
|
kitto
Elev
|
Någon som skriver fanfics/vill läsa en? c:
7 maj, 2014 17:14
|
Kim Potter
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
Sure
Ok.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kenny tittade ut mot de tysta gatorna på taket där han stod. Hela hans liv hade han velat få andra att le, att skratta och att känna sig lyckliga. Men alla vände sina problem till honom, och tog aldrig emot några.
Vem vänder hjälten sig till när han själv behöver hjälp? var den frågan Kenny ofta brukade undra om kvällarna. Problemen där hemma började gå överstyr. Det enda hans så kallade vänner tänkte på nu för tiden hade inget med honom att göra. Det han brann för ansågs vara töntigt. Han hade inte den minsta chans på sin crush, han hade blivit mobbad och ut fryst. Han hade fått ät störningar och ångest attacker. Och nu skulle han få slut på sitt lidande. Han tog ett steg närmare kanten då han hörde en välbekant röst som fick hans hjärta att slå en volt, hans kinder att hetta och ett pirr i magen.
“Kenny!”, ropade Kyle och tog tag i hans arm. “Kenny vad f*n gör du?”
Kenny kunde höra att han gråtit. Nej, att han gråter. Kenny ville så gärna krama honom, säga att allt var okej. Men den lögnen var utslipad och skulle aldrig användas av honom igen.
“Du vet”, sa han kallt och tittade på Kyles röda lockar. Han gröna mössa som täckte öronen. Den orange-gröna jackan.. Allt skulle Kenny sakna, det visste han.
“Kenny, det finns så mycket att leva f-”
Kenny la ett finger på Kyles läppar och han kände hur fingret kittlades.
“Nej… Men du ska veta att… Att”, Kenny kände tårarna pressas fram och han omfamnade Kyle.
“Jag älskar dig”, viskade Kenny i Kyles öra.
Kyles kramade tafatt tillbaka. “Du fattar inte hur länge jag har varit kär i dig..”, fortsatte Kenny och släppte försiktigt kramen.
“Kenny jag..”, Kyle börjar gråta igen och borrar ner sitt ansikte i Kennys hoodie.
“Därför.. Ska jag låta dig gå”, rösten bröt sig på slutet av meningen. Kenny kysste mjukt Kyles läppar innan han puttar bort honom och hoppar.
Kenny kunde höra ett avlägset skrik medan han susade genom vinden.
“JAG GLÖMMER DIG ALDRIG”, skrek han mot Kyle och blundade. Snart skulle allt hans lidande vara över.
7 maj, 2014 17:14
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Kim Potter: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
Sure
Ok.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kenny tittade ut mot de tysta gatorna på taket där han stod. Hela hans liv hade han velat få andra att le, att skratta och att känna sig lyckliga. Men alla vände sina problem till honom, och tog aldrig emot några.
Vem vänder hjälten sig till när han själv behöver hjälp? var den frågan Kenny ofta brukade undra om kvällarna. Problemen där hemma började gå överstyr. Det enda hans så kallade vänner tänkte på nu för tiden hade inget med honom att göra. Det han brann för ansågs vara töntigt. Han hade inte den minsta chans på sin crush, han hade blivit mobbad och ut fryst. Han hade fått ät störningar och ångest attacker. Och nu skulle han få slut på sitt lidande. Han tog ett steg närmare kanten då han hörde en välbekant röst som fick hans hjärta att slå en volt, hans kinder att hetta och ett pirr i magen.
“Kenny!”, ropade Kyle och tog tag i hans arm. “Kenny vad f*n gör du?”
Kenny kunde höra att han gråtit. Nej, att han gråter. Kenny ville så gärna krama honom, säga att allt var okej. Men den lögnen var utslipad och skulle aldrig användas av honom igen.
“Du vet”, sa han kallt och tittade på Kyles röda lockar. Han gröna mössa som täckte öronen. Den orange-gröna jackan.. Allt skulle Kenny sakna, det visste han.
“Kenny, det finns så mycket att leva f-”
Kenny la ett finger på Kyles läppar och han kände hur fingret kittlades.
“Nej… Men du ska veta att… Att”, Kenny kände tårarna pressas fram och han omfamnade Kyle.
“Jag älskar dig”, viskade Kenny i Kyles öra.
Kyles kramade tafatt tillbaka. “Du fattar inte hur länge jag har varit kär i dig..”, fortsatte Kenny och släppte försiktigt kramen.
“Kenny jag..”, Kyle börjar gråta igen och borrar ner sitt ansikte i Kennys hoodie.
“Därför.. Ska jag låta dig gå”, rösten bröt sig på slutet av meningen. Kenny kysste mjukt Kyles läppar innan han puttar bort honom och hoppar.
Kenny kunde höra ett avlägset skrik medan han susade genom vinden.
“JAG GLÖMMER DIG ALDRIG”, skrek han mot Kyle och blundade. Snart skulle allt hans lidande vara över.
Bra c: men jag shippar inte Kenny/Kyle
7 maj, 2014 17:21
|
Kim Potter
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
Sure
Ok.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kenny tittade ut mot de tysta gatorna på taket där han stod. Hela hans liv hade han velat få andra att le, att skratta och att känna sig lyckliga. Men alla vände sina problem till honom, och tog aldrig emot några.
Vem vänder hjälten sig till när han själv behöver hjälp? var den frågan Kenny ofta brukade undra om kvällarna. Problemen där hemma började gå överstyr. Det enda hans så kallade vänner tänkte på nu för tiden hade inget med honom att göra. Det han brann för ansågs vara töntigt. Han hade inte den minsta chans på sin crush, han hade blivit mobbad och ut fryst. Han hade fått ät störningar och ångest attacker. Och nu skulle han få slut på sitt lidande. Han tog ett steg närmare kanten då han hörde en välbekant röst som fick hans hjärta att slå en volt, hans kinder att hetta och ett pirr i magen.
“Kenny!”, ropade Kyle och tog tag i hans arm. “Kenny vad f*n gör du?”
Kenny kunde höra att han gråtit. Nej, att han gråter. Kenny ville så gärna krama honom, säga att allt var okej. Men den lögnen var utslipad och skulle aldrig användas av honom igen.
“Du vet”, sa han kallt och tittade på Kyles röda lockar. Han gröna mössa som täckte öronen. Den orange-gröna jackan.. Allt skulle Kenny sakna, det visste han.
“Kenny, det finns så mycket att leva f-”
Kenny la ett finger på Kyles läppar och han kände hur fingret kittlades.
“Nej… Men du ska veta att… Att”, Kenny kände tårarna pressas fram och han omfamnade Kyle.
“Jag älskar dig”, viskade Kenny i Kyles öra.
Kyles kramade tafatt tillbaka. “Du fattar inte hur länge jag har varit kär i dig..”, fortsatte Kenny och släppte försiktigt kramen.
“Kenny jag..”, Kyle börjar gråta igen och borrar ner sitt ansikte i Kennys hoodie.
“Därför.. Ska jag låta dig gå”, rösten bröt sig på slutet av meningen. Kenny kysste mjukt Kyles läppar innan han puttar bort honom och hoppar.
Kenny kunde höra ett avlägset skrik medan han susade genom vinden.
“JAG GLÖMMER DIG ALDRIG”, skrek han mot Kyle och blundade. Snart skulle allt hans lidande vara över.
Bra c: men jag shippar inte Kenny/Kyle
Tackar, tackar x'3 Inte riktigt jag heller men xD
7 maj, 2014 17:26
|
Fairy Tale
Elev
|
Skrivet av Kim Potter: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Kim Potter: Någon som vill läsa en liten kort, deprimerande novell som innehåller typ olycklig kärlek? xD
Sure
Ok.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Kenny tittade ut mot de tysta gatorna på taket där han stod. Hela hans liv hade han velat få andra att le, att skratta och att känna sig lyckliga. Men alla vände sina problem till honom, och tog aldrig emot några.
Vem vänder hjälten sig till när han själv behöver hjälp? var den frågan Kenny ofta brukade undra om kvällarna. Problemen där hemma började gå överstyr. Det enda hans så kallade vänner tänkte på nu för tiden hade inget med honom att göra. Det han brann för ansågs vara töntigt. Han hade inte den minsta chans på sin crush, han hade blivit mobbad och ut fryst. Han hade fått ät störningar och ångest attacker. Och nu skulle han få slut på sitt lidande. Han tog ett steg närmare kanten då han hörde en välbekant röst som fick hans hjärta att slå en volt, hans kinder att hetta och ett pirr i magen.
“Kenny!”, ropade Kyle och tog tag i hans arm. “Kenny vad f*n gör du?”
Kenny kunde höra att han gråtit. Nej, att han gråter. Kenny ville så gärna krama honom, säga att allt var okej. Men den lögnen var utslipad och skulle aldrig användas av honom igen.
“Du vet”, sa han kallt och tittade på Kyles röda lockar. Han gröna mössa som täckte öronen. Den orange-gröna jackan.. Allt skulle Kenny sakna, det visste han.
“Kenny, det finns så mycket att leva f-”
Kenny la ett finger på Kyles läppar och han kände hur fingret kittlades.
“Nej… Men du ska veta att… Att”, Kenny kände tårarna pressas fram och han omfamnade Kyle.
“Jag älskar dig”, viskade Kenny i Kyles öra.
Kyles kramade tafatt tillbaka. “Du fattar inte hur länge jag har varit kär i dig..”, fortsatte Kenny och släppte försiktigt kramen.
“Kenny jag..”, Kyle börjar gråta igen och borrar ner sitt ansikte i Kennys hoodie.
“Därför.. Ska jag låta dig gå”, rösten bröt sig på slutet av meningen. Kenny kysste mjukt Kyles läppar innan han puttar bort honom och hoppar.
Kenny kunde höra ett avlägset skrik medan han susade genom vinden.
“JAG GLÖMMER DIG ALDRIG”, skrek han mot Kyle och blundade. Snart skulle allt hans lidande vara över.
Bra c: men jag shippar inte Kenny/Kyle
Tackar, tackar x'3 Inte riktigt jag heller men xD
Du är OND! Hur kunde du du skriva den här </3
7 maj, 2014 18:01
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen