Skriva av sig-tråden

Blygheten har jag levt med under hela mitt liv och det är ett väldigt stort problem för mig. I skolan säger jag typ ingenting, bara lite då jag är med mina kompisar men helst vill jag inte att någon annan ska höra och dessutom pratar jag väldigt lågt. Själv uppfattar jag det inte som lågt utan som vanlig samtalston oftast men inte för andra. Oftast får jag upprepa det flera gånger och det blir inte så mycket lättare för det. Jag ser för det mesta folk i ögonen. Jag är rädd att de ska se på mig med en konstig blick eller liknande och det gör mig väldigt nervös. Dessutom hatar jag att jag gråter så himla lätt. Seriöst, jag kan bli tårögd för allting. Även bland folk jag känner väl kan jag vara blyg för o.o Hatar att redovisa, hatar att prata inför folk för det mesta. Mina ben blir oftast som spaghetti nästan, jag rodnar, vet inte vart jag ska titta, känner mig allmänt konstig och dessutom glömmer jag oftast bort vad det är jag ska säga. En gång i skolan när jag skulle redovisa kändes det seriöst som att jag hade mensvärk - ni tjejer vet hur det känns - och innan en redovisning brukar mitt hjärta slå skit snabbt. Har jag social fobi? Hur kan jag på det bästa sättet bota min blyghet? ;_; Jag vill inte leva med det här resten under min skoltid eller livstid om det nu kommer bli så ...

Suck.

Asså jag är så jävla sur just nu..... Skitdag till MAX! (Förutom på morgonen dårå, Glee ♥) Men iaf börjar dagen med att jag missar tunnelbanan, kommer försent till fysikprov som jag failade totalt på, läraren uttrycker sig om att jag "skiter i provet" & att min kompis inte borde göra desamma, lyckas få TVÅ lärare emot mig på lunchen på grund av salt, måste stanna flera timmar extra i skolan, kommer hem helt död, gå skit på ridningen och ja.... mer än så är de väl inte. Känt mig helt värdelös hela dagen.. -.-
Hade lust att slåt till de där 3 lärarna & jag kommer seriöst göra de nästa gång! Fyfan va jag är trött på ALLT! Och sen förväntar sig alla att jag ska va glad & typ skutta runt.. inte så jävla lätt hela tiden.
Mitt "fantastiska" liv har sina baksidor....

Jag åket till gotland imon och bara haft 2 skoldagar denna veckan, varit social med folk och träffat en av mina bästa vänner. Men inte fan är jag glad. Jag känner ingenting längre. Det är så jobbigt att gå runt och låtsas vara glad och le hela tiden. Jag fattar inte, det är ju nått allvarligt fel på mig. Det måste det vara

Mintpastill
Vad bra att du mått bättre!!! ♥

Har lite panik inför tisdag förmiddag D:"

Why?

Har okänd terräng i typ tre timmar och jag suger på det.

Försökte gå in i Harry Potter-forumet här på Mugglarportalen men jag blir bara irriterad! :c Det är inte som det var förut och jag blir otroligt sentimental och önskar att det var som i somras. Känns inte som det finns så många människor som är villiga att ha långa och allvarliga diskussioner. Går in där och hittar mest inlägg med några ord eller max två meningar! När man försöker skapa en diskussion så rinner den ut i sanden ganska snabbt och det dyker bara upp svar med ett ord och det blir nästan omöjligt att fortsätta diskutera :c

It makes me so sad because it used to be the best place in the world!

Jag lovar att det kommer bli bra!

tyri:
jag förstår att du inte vill va med mig så mycket. Men det gör inget, för mig får du vara med vilka/vem du vill. Och om du undrar varför jag är lite nere så är det inte därför, utan för att det är så himmla jobbigt hemma just nu! Det är inte ditt fel!




Förlåt så himmla mycket för att jag har varit ivägen. Om jag är ledsen så behövar du inte komma till mig, du behöver inte ta ansvar för mig och mina problem. Du får vara med den du vill. Men om du vill vara med mig någon gång så är det klart att du får det