PRS Lupple & Medi

Hon nickade och kurade ihop sig, somnade om.
Efter e timme vaknade hon och gäspade stort.
"jag somnade visst." Hon sträckte på sig så ett knäppande hördes från hennes nacke och hon rodnade.
"hoppsan."

Han log mot henne när hon vaknade och hörde sedan hennes knäckning och svalde hårt.
Avskydde det ljudet.
Han ställde undan sin kopp och reste sig upp för att slippa sitta ned.
Inte för att det egentligen spelade honom någon roll.
" Sov du gott?" Frågade han med ett snett leende och såg hennes rodnad och bet sig lite i läppen.
När hon rodnade, det talade nästan till honom.
Han svalde och slog sig ned igen, försökte släppa den tanken och vände snart tillbaka blicken mot henne med ett mjukt leende.

"Ja jag sov gott men jag är så stel i nacken. Kan du massera mig lite?" Hon satte sig med ryggen emot honom och log.
"Så du har bara suttit stilla? Vad har du gjort under den tiden?"
Hon såg flygvärdinnan komma fram med en läsk och räckte över den.
"Säg till om du är hungrig. Det kommer finnas varm mat." Hon log och log mot Dorian.

Han vände sig mot henne så han kunde massera henne.
Han var oerhört försiktig när han masserade hennes nacke,
Han skrattade till av hennes kommentar.
" Suttit stilla, tittat på dig och tänkt. Ibland brukar jag underhålla mig med att lösa mattetal eller typ citera en bok för mig själv ord för ord. Ibland gör jag det även baklänges." Flinade han och kysste henne över axeln mjukt.
"Men oftast brukar jag bara tänka på dig, spela upp alla våra minnen, som första gången vi träffades eller så." Viskade han leendes.

Hon öppnade drickan och log.
"Där exakt där." Sa hon när han kom åt en pungt och skrattade.
"Du borde lösa korsord. Eller något liknande. Något som håller hjärnan igång."
Hon log och slöt ögonen.
"Jag frågade efter vägen och sen vägrade du lämna mig ifred. Jag var som skit för en fluga eller?" hon fnittrade sakta.

Dorian stannade till vid den punkten och la på lite mer tryck i sin massage men inget som han som vampyr skulle känna eller skadas av och inte en människa heller. Men hon kände det nog.
Han skrattade lågt. " Då rör jag mig ju. Det går ju inte när du sover mot mig." Sa han och log svagt.
Skrattade sedan lågt.
"Mm precis." Viskade han och skakade sedan på huvudet.
"Du var mitt i natten i en stad med mycket vampyrer klart jag inte skulle lämna dig." Sa han och pussade hennes kind mjukt.

2Egoist kanske?" Hon log och tog en klunk av läsken.
"Sen blev jag sjuk och var på sjukhuset och sen kom jag hem till dig. Sen blev jag fast hos dig." Hon log.
"Men jag älskar det. Det är mitt hem."

Han skrattade lågt och nickade.
"Kanske." Flinade han för att sedan sluta flina. Det var inte speciellt roligt ämne allt det där. Eftersom han inte heller kunde förklara nått för henne.
"Jag älskar dig." Viskade han leendes och slutade sedan massera och kysste punkten istället och log.

"Jag älskar dig." Hon vände sig om och kysste honom.
"Du anar inte hur mycket jag älskar dig." hon ställde ifrån sig sin bur kan placerade sina händer om hans kinder.

Han besvarade hennes kyss och smekte henne över ryggen, la armarna omkring henne.
Han kände hennes händer och log svagt.
" Mm jag har en liten aning om hur mycket du älskar mig." Viskade han och kysste henne igen.