Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona slöt ögonen och flämtade tyst då han kysste henne. "Du är förlåten sedan länge" mumlade hon. "För du valde mig och inte Mona". Hon begravde händerna i hans hår.

"Vilken tur!" mumlade Niel och kysste henne igen. Han tryckte henne mot sig, ville ha henne så när som möjligt.

Mona log för sig själv och tryckte sig villigt mot Niel. Han behövde aldrig tvinga henne till något som någon annan. Hon lyfte på huvudet och kysste honom,

Niel besvarade kyssen ömt. Han slöt ögonen och njöt av Monas närhet.

Mona kysste honom några gånger till innan hon lutade sig helt mot honom för att slippa stödja på foten.

Niel drog försiktigt ner Mona i sitt knä för att foten inte skulle belastas för mycket.

Mona kysste hans haka lätt och borrade in ansiktet i hans hals och kröp upp i hans famn. "Jag älskar dig" mumlade hon igen.

"Älskar dig mer!" log Niel mjukt och kysste Monas panna.

Mona blundade och njöt lite av tillfället och närheten. "Även fast jag har mina ärr och jämt tvivlar?" mumlade hon.

"Ja. Jag älskar dig mest av allt i världen Mona, hur många ärr du har. Jag älskar dig mer än jag är rädd för att förlora dig, och jag är sjukligt rädd att förlora dig. Kan du föreställa dig den kärleken? Det kan inte jag." skrattade Niel lågt. Han kysste henne strax under käken.