De utvalda

Ethan hade redan varit vaken en stund, så han log mot Eletha då hon vaknade. "Godmorgon, sovit gott?". Han sträckte lite på sig.

Eletha nickade, "Jo...ja...tror det." säger hon förvirrat och såg på honom. "Jag somnade visst....." men hon sa inget mer nattarbetet på kontoret var inget hon sa till Ethan om.

Ethan studerade henne. "Jag hittade dig på kontoret, sovandes...Så jag bar dig hit igen". Han tog upp ett äpple från en fruktskål och tog en tugga.

Elatha såg på honom med förfärade ögon, "Det skulle du inte ha gjort, varför bar du mig?" sa hon och Eletha bleknade vid blotta tanken.

"Vadå? Skulle jag ha lämnat dig där? Ditt hår hade kunnat fatta eld!". Han satte sig upp och tuggade länge på äppket.

"Inte burit mig, du kunde väkt mig. Du får inte anstränga dig." sa Eltha medveten om att detta gjorde hon själv. Det var inte normalt att knappt sova eller äta och gå på kaffe.

Ethan suckade och drog på sig sin skjorta mer. "Men nu gjorde jag det. Varför sov du i kontoret?". Han såg granskande på henne.

Eletha sänkte blicken, "För jag inte kunde sova, så jag gick och arbetade istället. Jag somnade visst." mumlade hon fram väl medveten om att hon gjort så förr men hunnit krypa ner i sängen tillbaka innan Ethan vaknade.

"Snälla gör inte så, du arbetar redan för mycket" sa Ethan allvarligt. Han ställde sig upp och la ifrån sig äpplet som hade några få tuggor i sig. "Men, har du hittat något om den som förgiftat mig?".

"Nej" sa Eletha olyckligt. Hon hade arbetat allt vad hon kunde utan resultat och kände sig misslyckad. Hon hade försökt att hålla i allt under Ethans frånvaro