Allmänt rollspel! {HP}

Ethan kramade Adeleines hand tillbaka. Den var ganska liten jämfört med hans, men utstrålade Adelienes värme.

"Okej, så hur mår ni idag?" frågade May och såg mjukt på alla. De var så mjuka på något sätt nu, innan dagen riktigt hade börjat.
Hon reste sig upp och förvandlade efter en stunds eftertanke sin mantel till en tjockare filt som hon svepte om sig. Hon gick fram till kokvrån där Elle, en av de få amerikanerna som var kvar, stod och drack något varmt ur en kopp med Hufflepuffs grävling på som May hade tagit dit.
Själv gjorde May sig en kopp te och ställde sig sedan bredvid Elle och drack i tystnad.

"Jag mår bra antar jag. Men jag kan inte tala för de andra", svarade Damon May. Han reste sig upp från det kalla golvet som han satt på och gick sedan och gjorde en kopp te åt sig själv. Han ställde sig sedan bredvid May och Elle och mumlade sedan;
"Antar att du, jag och Rachel får skapa en klubb för de evigt ensamma" och kollade menande på de två "paren" som satt i fåtöljerna.

Rachel hade nyss vaknat, men hon uppfattade ändå Damons fråga.
"Visst", muttrade hon och gäspade. Hennes hår såg nog ut som ett fågelbo, eller värre, men hon orkade inte bry sig. "Forever-Alone-klubben. Yay."

Adeleine slog långsamt upp ögonen och blinkade mot Ethan med ett svagt leende. Hon kollade ut genom fönstret. Vintern var på ingång, och få stora snöflingor letade sig ned från himlen. Halva deras sjunde och sista år hade gått. Det hade bara inte blivit lika mysigt som hon förväntade sig. Adeleine suckade långsamt och satte sig upp i soffan, men fortfarande i Ethans famn.

"Snart är det jul", mumlade Ethan. Det var kanske en ganska onödig fråga, men han ville veta. "Vad önskar du dig i julklapp?" frågade han och pillade på Adeleines toppar och gav henne ett skeptiskt leende.

"Ush, jul", muttrade Cassandra som hade hört det Ethan sagt. Hon hade inga bra minnen från julen, hennes pappa var nästan aldrig hemma den högtiden och hon spenderade den mest ensam i hennes rum. Ibland flög hon lite i snön om vädret tillät.

"Ja, fy fan" svarade May och skrattade. "Vi borde ha katter också. I klubben". På tal om katter hade May inte sett Marina på några dagar och oron knöt sig i hennes mage. Edgar i hennes år och elevhem hade en uggla. Eller hade haft. Han hade hittat den död på skolgården. Han var mugglarfödd. Det var ingen slump, hur mycket de vuxna än sade det.
"Hur gör ni över jul förresten? Jag kommer åka hem". Hon tyckte riktigt synd om de som kanske inte hade möjligheten att åka hem (de var trots allt efterlysta).

Adeleine ryckte långsamt på axlarna. "Ingen aning egentligen..", började hon. "Det har varit ett så konstigt halvår, och det kommer bli värre. Jag har nästan glömt bort allt det andra, det som förut var verkligheten. Vi har lärt oss, och vuxit så mycket under de senaste månaderna. Vi gick från att vara tonåringar, till att bli vuxna individer. Det känns bara fel.., fortsatte hon med en suck.
"Men jag tror att jag måste åka hem om några veckor. Mamma kommer vilja ha mig och Jane hemma. Jag tror nästan att hon har suttit och bitit på sina naglar de senaste månaderna", svarade Adeleine May.

Ethan ryckte på axlarna åt Mays fråga.
"Vi kommer nog fira jul i Diagongränden eller om mamma och pappa blir bjudna till någon julfest från nån på ministeriet", svarade han. "Jag vet inte riktigt. Förhoppningsvis kommer farmor och farfar hit från Spanien." Ethan suckade. "Själv?"