Divergent (TildeW & Kaninis)

Skylar kunde knappt tro det. Hon lutade huvudet i händerna och började tyst skratta.
"Herregud" sade hon och såg på Peter.

Peter kysste henne direkt och struntade i alla andra. Han satte henne i knät och strök henne över kinden.
" du får vara kvar" sa han i hennes öra.

Esme hade smitit till Eric och viskade en sak i hans öra.
" möt mig vid gropen nu om du inte vet något annat ställe vi kan vara ifred på" viskade hon i hans öra. Men såklart så att ingen annan såg.

Skylar log brett.
"Du vet... Ingen är i sovsalen nu" sade Skylar och reste sig upp.

Eric skyndade sig mot gropen där han väntade på Esme.

Esme stod redan vid gropen och log till när hon såg Eric.
" jag är glad för att ni valde att låta skylar stanna" sa hon med ett leende. Hon kollade snabbt ner på sina fötter.
" kyssen betyde den något för dig?" Frågade hon.

Peter tog med henne till sovsalen direkt. Han la ner henne på sängen och kysste hennes hals innan han gick mot läpparna.

Eric gick fram till henne.
"Tror du att jag skulle kommit hit om det inte gjorde det?" Sade han.

Skylar lade sina armar runt Peter, hans kalla läppar fick henne att rysa när han kysste hennes hals. Hennes händer letade sig ner mot hans tröjkant innan hon drog upp den lite, vilket fick hans perfekta muskler att synas mer.

Esme log till och kollade på Eric med ett leende.
" Vi måste hålla det hemligt ingen får veta något för jag vill inte att du förlorar jobbet på grund av mig" sa hon och rörde till hans arm försiktigt.

Peter kysste hennes läppar försiktigt och smekte hennes längs midjan och upp längs sidorna.
" Jag älskar dig Skylar" viskade han mot hennes läppar.

Eric såg på henne.
"Om jag var du skulle jag vara mer orolig om min plats i falangen" sade han.

"Jag älskar dig också!" Sade Skylar och drag snabbt av honom t-shirten han hade på sig. Hon smekte hans kind försiktigt.

" Jag är orolig för allt Eric" sa Esme och kollade på honom. Hon visste att det bästa var att inte ha något alls och göra med honom men hon skulle inte kunna hålla sig borta ifrån honom ett helt år.
" Finns det någonstans vi kan gå det ingen skulle störa oss?" frågade hon tyst.

Peter pillade på Skylars tröja och drog av den tillslut. Han kysste henne försiktigt på magen.

Eric skakade sakta på huvudet.
"Som ledare kan man inte gå någonstans utan att bli förföljd eller något liknande" suckade han.

Skylar lutade huvudet bak mot kudden. Hon bet sig hårt i läppen innan hon kände hur något rann ner i hennes mun. Det var en metallisk smak och hon förstod direkt att det var blod. Snabbt torkade hon bort det och såg på Peter.

Esme kollade på Eric och kysste honom direkt. Hon la armarna om honom och lutade pannan mot hans panna. Esme sa inte ett ord bara stod där tyst hos Eric.

Peter kollade på henne snabbt.
" Du får stoppa mig om du inte vill" sa han mjukt.