Divergent

"Helt okej." log Sol och följde med ut hand i hand med Kai. På något vis var hon rädd, som att någon skulle hata henne för kläderna, för att hon löpte över, svek sin falang. Men ingen sa något och hon pustade ut.

Tillsammans med Sol, Cornelia och några andra - som Kai inte alls visste vilka de var - började Kai gå mot tågstationen. Alla i gruppen verkade känna varandra väl, utom då Kai och Sol. Det sskrattades och pratades högljutt, alla verkade glada. Men Kai anade ont, då han lagt märke till att de flesta hade vapen instoppade i byxlinnigar, som bara syntes när deras jackor flög bakåt med vinden. Vad var det egentligen de skulle göra? En kille blängde mot Kai, och Kai såg ner på sina fötter. Killen hade nog sett hur Kai kollade in hans byxlinning, där det, såklart, satt en pistol. De fortsatte springa, utan att någon tycktes märka något alls.

Sol hade inte märkt något, inte försen ett tag efter och hon flämtade till. Vad var detta? Sen, varför tog de med Cornelia och hon själv på något som detta? Eller var det bara utifall.
Hon tryckte hårt Kais hand men sa inget, de nya kläderna verkade gett henne ett mer tuffare yttre. Som om hon kunde tränga undan den rädda lilla flickan, den som egentligen inte var hon. Sol var lugn, vilket hon inte skulle varit annars.

Uppe vid tågstationen fick alla rusa det snabbaste de förmådde, då tåget redan anlänt. Uppe i vagnen såg sig Kai diskret om. Det här var inte bara en utflykt, det var han säker på nu. Vapen, underliga blickar, och vad menades egentligen med att den där killen 'gömt' en av de ärligas bilar?? Vad var det som föregick här? Kai knep ihop läpparna då han såg hur den unga kvinnan som satt vid Cornelia diskret gav henne en fickkniv. Barn borde inte behöva gå med vapen i fickorna, men Cornelia verkade vara glad. Det här skrämde Kai lite...

Sol såg på dem alla.
"Så ni drar med os på något vanvettigt? Ni berättar inte om vad. Ni beväpnar er själva men inte oss. Det låter mycket bra, ett misstag från oss och vem vet vad som händer?" sa Sol surt och upproriskt med en gång. Vad var det som hände med henne? Hängde allt på kläder eller hade hon haft sina kläder som tyngde henne med hennes falangs seder förgäves?

Kai blängde på Sol. Hon var åter påväg att riskera deras liv - och det förklarade han för henne med sin blick. De andra ungdomarna hade redan börjat stirra mordiskt på dem och alla blev mer avvaktande. Kai avskydde detta, att ses som ett hot - att när som helst kunna bli upptäckt för att ha gjort något fel. Alla de blickar de fick fick honom att känna sig sårbar och bräcklig. Men de sprang alla vidare; Kai såg inte ens mot Sol mer.

Sol sa inget, hon tänkte inte ta tillbaka något och Kai fick tycka vad han ville. Men det var idiotiskt att dra med folk som inte fick veta något, särskilt då de andra beväpnade sig.
Sol följde med dem, självklart gjorde hon det. Hon märkte även Kais blickar men ignorerade dem, han störde henne.

Åh , jagälskar divegent , finns det plats ?