PRS(Dragon Fantasy)

Ina nickade och tackade, hon hade ingen skuldkänsla i det hela. Hon hade gjort en god gärning mot andra slavar och fått sin hämnd på honom. Hur det än var så var hon stolt över att hon lyckats döda honom, hon trodde inte sin skicklighet var så stor.

Stefan kom in efter en stund igen. "Hur är det förresten?" Han satte sig vid jennr och la hennes hand mot sin kind. Den var sval och skön.

"Bättre." log hon, hon satt på sängkanten vid honom. Hon var blek och mager men verkade bättre än på länge. Hennes handled var omlindad och den vita skjortan lämnade bara ben.
"Säkert att vi inte ska söka jobb som kökspojkar? Det är kul." log ho mot honom, han behövde komma ut lite ansåg hon, känna på hur det var att arbeta.

Stefan ryckte på axlarna. "Det kan vi väl göra...". Han gillade inte ideen så mycket, att behöva arbeta och vara under någon...

"Det kommer bli kul, jag lovar. Det tar ungefär en vecka att ta sig till ön." log hon lite, hon märkte hans ovilja.
Hon nickade mot en spegel som satt på en vägg och sedan mot sig själv.
"Såg mig i spegeln, är nästan en kopia av min bror. Lite mer muskler bara och fett." hon log lite halvt, att han gillade henne nu var förundransvärt.

Stefan gick upp bakom henne och la armarna om henne. "Nåja, en vecka bara" mumlade han. Och i värsta fall hade han sina pengar att kunna ta sig ut med.
"Din bror? Hur gammal är han?".

Ina skrattade lite, "Ja de flesta tvillingar brukar ha samma ålder, detta fallet är det 20." log hon lite och lutade sig mot honom.
De hade inte talat om varandras åldrar, "Stefan, hur gammal är du?" frågar hon mjukt.

Stefan skrattade lite igen och kysste hennes hjässa. "Jag? Jag är tjugofem" mumlade han och la händerna om hennes midja.

Ina rynkade pannan och rörde på fingrarna i stor koncentration. Hennes matematiska kunskaper var som hennes läs och skrivkunskaper, mycket dålig.
"Då skiljer det......fyra....nej fem år mellan oss?" säger hon frågande och ler då han kramar om henne. Det kändes bra, inte som att han skulle våldföra sig på henne utan att han tyckte om henne.

"Fem år" bekräftade Stefan mot hennes hår. "Då jag var fem föddes du och din tvillingbror". Han hade varit en glad femåring osm älskat att vara ute...
Han böjde ner huvudet och kysste försiktigt hennes hals.