ORS

(Yeeye ♥ I'm so curious!!)

Jag kunde inte dölja min rädsla och nervositet.

"Brian?"
"Ja, Dan?"
"Jo... Förlåt för innan, men du borde verkligen sluta..."
"Det är över snart, oroa dig inte, jag sa allt jag vet innan."
"Så ni ska ses, nu snart?"
"Ja", jag såg olyckligt upp mot honom.
Han svalde men såg bort.
"Ja... Lycka till då, kompis."
"Dan, du menar det inte, lägg av"
"Vad menar jag inte?"
"Kompis, jag ser det på dig. Du hatar mig just nu. bevis ett, du har din hand hårt knyten runt din stav och bevis två, du ser mig inte i ögonen."
Dan gick ifrån mig utan en blick eller något. Alltså hade jag haft rätt...

(Jag tror Brian kan vara lugn )

Alltså... fem minuter i. Jag kallsvettas och drar om och om i kragen på min skjorta. Jeg ser om och om igen mot Cornelia och Pling.

Jag möter Brians blick om och om igen. "Nu händer det." mumlar jag.

Var gick Brian? Han får inte göra nåt dumt nu... jag sväljer och gnider mina kalla händer. Jag tror jag håller på att bli sjuk.

Jag reser mig upp, två minuter i. Rättar till slipsen. På vägen ut går jag förbi Pling och Cornelia:
"Då får vi se vad Dan berättar imorrn för er, men ni kommer inte välja lik-kista."
Sen stegrar jag ut ur rummet och mot statyn där vi ska ses.

Jag blir alldeles kall. Vad menade han med det?! Vart ska han? Cornelia, bry dig inte. Han ska säkert ut och spela Quidditch eller nåt, han retas säkert bara. Men jag är inte säker.

Korridoren ligger öde. Jag ställer mig vid statyn och väntar. Klockan slår prick nio. Tystnad.

(GAH SÅ SPÄNNANDE)