Skogens hemligheter

Indra skakade på huvudet, "Gör inte det, det blir värre då. Och tänk på alla familjer som förlorar sina fäder, hur ska de klara sig?" säger Indra och ser på honom med stora ögon åt hans röst.

Vincent fnyste. "Ja, men de tänkte lämna mig utan dig Indra, de ville döda dig! De förtjänar att dö själva! Eller åtminstone straffas ordentligt". Hans röst mjuknade sedan och han kysste henne lätt.

Indra bara skakade på huvudet, "Nej, de är bara människor, de gjorde det för att skydda de sina." sa hon och kysste honom åter.

Vincent suckade men log svagt. "Något ska jag i alla fall göra, så de inte gör det igen". Men han trodde inte de ksulle försöka igen, han hade varit för arg föregående kväll.

Indra nickade, "Okej, men inte döda. Inget som drabbar hela familjen." sa hon och log lätt och folk ansåg att hon var ond.

Vincent suckade djupare. "Okej...Jag lovar". Han kunde straffa i alla fall, en dag vid skampålen var nog tillrcäkligt.

"Tack" sa Indra och kysste hans kind sedan gäspade hon åter och slöt ögonen, hon var trött.

Vincent gäpsade han med. "Försök sova nu, jag finns här" mumlade han innan han blundade och la sig ner.

Indra somnade åter, lugnare men hon gnydde av rädsla och kröp ihop.

Vincent fick inte sova länge. "Såja" mumlade han igen och strök Indra över ryggen. "Jag är här, inget kan göra illa dig".