De utvalda

Eletha log men skakade på huvudet, "Nej." sa hon tyst nästan som en viskning som knappt hördes. Inte så att hon tyckte hon var ful, egentligen tyckte hon nog inget. Kroppen var inget som hon kände att hon ägde helt och den var ändå så ärrad. Så hon tyckte inte det och trodde självklart han sa så bara för att vara snäll och hon ler mjukt åt honom.

"Jo" viskade Ethan bestämt. Han lät handen fortsätta upp mot hennes hår och blundade. "Du är vacker........också på insidan" Visserligen hade hon dödat, men hon ville inte det....och hon tyckte själv så illa om det att hon straffade sig själv, så hon var vacker...
Ethan slog upp ögonen igen och såg in i hennes för att visa att han menade det. Och innan han kunde hejda sig böjde han sig fram och kysste lätt hennes läppar. "Förlåt...." mumlade han. "Kunde inte hejda mig...".

"Hur kan jag vara vacker på utsidan när jag är täckt med ärr? Hur kan jag vara vacker på insidan när jag dödat?" sa hon bara och skakade lätt på huvudet. Men hon njöt mer än vad hon ville erkänna då han rörde vid hennes hår. När han sedan kysste henne spärrade hon upp ögonen av förvåning, "Kunde inte hejda?.......Inget att be om ursäkt för då jag inte hade något emot det." log hon och böjde sig fram och lät sin nästipp nudda vid hans.

"Du vill inte döda, du har tvingats och till och med straffat dig själv" sa Ethan mjukt bara.
"Har du inte?" frågade han sedan och det var hans tur att bli förvånad. Han log och la armarna om henne och fortsatte att le, fast större. "Jag trodde du tog illa upp nästan...du blir väl alltid behandlad såhär av alla män" mumlade han sen.

Hon nickar, jo så kanske det var även om hon hade svårt att tro det.
"Nej, det har jag inte." ler hon ömt och skakar nästan förskräckt på huvudet, "Män tar vad de vill ha tror du att de ens är ömma? att de kysser mig och bryr sig om mig?" hon bara skakar på huvudet, "Ethan, du är mjuk, go och vänlig och du bryr dig, du är inte som dem." sas hon bestämt.

Ethan skakade på huvudet, han trodde inte de var ömma....men han hade ändå varit orolig. Han ville inte att hon skulle ta illa upp av något han gjorde.
"Bra...för jag vill inte vara som de heller". Han gäspade till stort och skrattade lite smått. "Vad sägs om att sova?".

Hon log, "Nej, och du får aldrig bli sådan heller, de är inte bra människor." sa hon bara och strök hanns kind och nickade sedan. "Sova låter bra, imorgon är en ny dag." sa hon med ett lätt suck och la sig tillrätta i sängen med huvudet på kudden.

Ethan nickade och log. Han la sig tillrätta och la sina armar om Eletha igen och blundade. "Jah lovar att inte bli som de" mumlade han.
Hans anding saktade ner och snart så sov han lugnt.

"Bra" sa hon och gäspade stort och la sig tillrätta i hans famn, "Annars blir jag arg." säger hon allvarligt innan hon somnar in hon med.

"Jag ska inte göra dig arg..." hann Ethan mumla innan han hade somnat. Han sov lugnt och stilla tills mitt på natten då han började vrida på sig och mumla lite. Drömmar, men inte mardrömmar.